Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 3

ställa lagförslaget; de hade till och med stått efter för de juridiska och moraliska; men till och r van fortfarande hölle gig vid de fiua proportionen mellan äs 45 och de 5 nerna, bäst, hur stor förlust statskassan led under det nuvarande tillståndet. Man hade föreslagit honom att höja den redan befintliga stämpelafgiften. Följden deraf skulle blott bli ytterligare förlust för statzkassan, emedan då ännu flere skulle undandraga sig stämpling och inregistrering. Man visste mycket väl. att om man också löpte fara att få betala böter, ifall dokumentet komme att fororsaka rättegång cch blefve inlemnadt ostämpladt, så sparde man mer än böterna på slia öfriga handlingar, som ej kommo inför rätta. I andra länder och särskildt i Eogland, som blifvit åberopadt både af äem som talade för och emot lagförslaget, var förhållandet det, att en ostämplad handling, både enskild och rörande handelsöfverenskommsleer, alldeles intet värde hade, om den var ostämplad. Honom föreföll skatten obillig, så långe den icke var lika för alla. Det hade ytt rats, att bandelskammrarns skulle sätta sig emot denna åtgärd. Han trodde icke, att handelskamrarse vore kompetente domare i denna sak. En grundskatteförhöjsiog, shdan den föreslagits för att ersätta den fiansielia förlust ten, skulle medföra långt större olägenhater och vera mycket mer betroganda. Det inkastet hade gjorts, att femiljhesslighetersa kränktes derigenom, men det hade framställtz af ett parti, som var fiondtligt och bittart stämdt mot den regering, nationen hade valt ät sig. (En ktalal). E:t parti, som ouppt kontrakter, hvilka regeringen kände tilll och för hvilka aldrig den ringasto afgift betalades til staten. (Hör, är!) Frågan om fami! rjbemlighete: ena hade icke ator praktisk betydelse, men för öfrigt låre icgentisg i vägen för, att men kende fästa afseends åerpE. Han var i det hela villig at: göra alla förändringar, gom icke kullkastade lagese princip. Förvägrades detta och afvizades lagen, lele regeringens auktoritet ett obotligt afbräck, ty regeringen finge utseende cf att ha velat genomdrifva en orättvis och omoralisk lag. Det hade ärta, att hon hade Esidosatt kammarers ghet genom att islemra ett förslag, som förut bade blifvit förkastat. Om det förka , skulle ban på sytt inlemra det från sia representantplats. (Bravo, bravo! från högern.) Han geromgick derefter de särskilda dagoriningsför. slagen utförligt. De bland nppbofsmäsnen till sådana, hvilka voro för att lagea skulle få företagas till behandling, bal han äter taga förslagen för avt undvika slla medel: vägar och få ett antingen — eller och en afgörarde votering. Efter förklaringen, att han ville meågifva modifikationer i lagens. detaljer, anmärkte han, att de lagnt kunde göra det, så mycket mer som de vid diskus snen och omrö-tningen öfver de särskilda kapinlen bade tillr ekligt till:illo att för fäkta Bina meningar. H. M: kon? eo skulje säkerligen fästa afecende på kammarens voterieg, och sjelf skulle han tili det tersta försvara den fana, khan nt vecklet, och på h en stod skrifvet: för svar af statens rättigheter. (Lifligt bifall från kögern och centern.) De:ta timslånga tal hölls med stort lugn, öfverlägsenhet och parlamentarisk skicklighet och gjorde ovilkorligen ett godt iatryck till och med på de priucipielle motständarne. Sedan presidestea hade uppläst de öfriga iniemrade dagoråningarra, tog representanten Mantelivi till ordet och tillstyrkte utskotiets degordning, att lagen icke skulle företagas till behandling. (Rop: omröst ning! omröstning!) Ministern bad då äter dem, som inlersnat de särskilda dagorcniv2arna, att ätertaga dem, och endast behlia atskoi.ets. Efter en liflig ordstrid mellan Åtskilliga representanter skedde detta. Nu skred man till omröstning, och med en pluralitet at 11 röster (190 mot 179) förkastades utskottets tillstyrkan att afvisa lagförslaget. Plerum slutade kl. 8. Så segrade ministeren Minghetti, men säkerligen bar det påminnt sig Pyrrhi ord: Vioner jag en sådan seger will, är jag förlorad