Aftonbladet – 19 juni 1874, sida 3

Signor mio, vi äro fattiga som skåpråttor, och om ni icke fortfarande vill gifva Sylvia ett undernäll, så mlste hon söka lagens hjelp till utverkande deraf. Hon skall göra det, och hade hon följt mina räd, sä borde bon längt för detta hafva påyrkat sina rättigheter. Emellertid har kon nu beåt mig att framställa för er följande förslag: Om ni betalar tiotusen pund — det är en droppe ur oceanen af edra rikedomar — så skola vi förbinda oss, med hvilken helig ed som helst, att aldrig afslöja hemligheten om ert äktenskap; som ni kanske vet, hålla vikatoliker strängt på våra edliga förpligtelser! Ni kan sklunda viga er vid er engelska brud, och hon skall aldrig ana det en annan qvinna lefver, som skulle kunna göra henne titeln stridig, Menniskor påstb, att er kärlek för miss Molymuzskall vara oändligt djup och varm; det vore ingen liten skatt ni då beröfvade den stackars flickan! Då ni nu förnekar Sylvia som er hustru, kan ri äfven anse er gom lagligt skild ifrån heane. Antag mitt tillbud och ert äktenskap skall blifva begrafvetiglömska; långa är af kärlek och lycka, med den qvinna ni afgudar, vänta er. Afslå min begäran och er hemlighet skall inom kort vara känd öfver hela England; snart skall er tillärnade brud gifta sig med nå gon annan och edra förhoppningars stolta tempel skall då vara ramladt öfver ert hufvad! Bestäm, signor, valet bör ieke blifva er svårt; ni, som aldrig tvekat att betala hvilket pris som helst för nöjet, måtte väl nu icke hålla på en så ringa summa för lyckan! Atfgir, signor, pi har spelet i er egen hand. Sabretaecbe stödde sig mot väggen, läpparne voro häårdt slutna och armarne korelagda öfver bröstet, Med spanande och