Aftonbladet – 17 juni 1874, sida 3

öfver sin tid, och dem träffar man ej Stockholm sommertiden; men rog sittel flertalst på embetsrommet eller kontoret och dtverkare är det vä knappt ex som harens det allra minsta lill: somwarnöja utanför staden, annat än de han tillfälligtvis skaffar sig en söndags eftermiddag på Kastellholmen eller på Djur gärden, i Hagaparken eller genom en lust tur längre bort. Tror ni kanske att der fattiga sömmerskan, som för den uslast arbetslön knogar hela veckan, har råd at fara till Strömstad för att hemta kraftei till vinterns trägna arbete? Har kanske den der bleke ynglingen, som sitter på skräddarbordet, pågonsin varit längre bor: än till Drottningholm eller Nacka, och de! endast ph ett par timmar? Gumman j mwjölkmagasinet der vet ingenting annat om landet än att den mjölk, hon säljer, kom mer derifrån, Det är just den verksamma delen af folket, som icke kommer frän sta: den mer än på sin höjd om söndagarne. Tror ni t; ex. att konstförvaudten, som sätter dessa rader. brukar ligga på !andet? Det hela Stockholm, hvars frånvaro sommartiden säges göra hufvudstaden så folktom, inskränker sig kanske till ett par tusen, och då hafva vi nog ett bundra fyrtiotusen qvar, hvilka också måste väga nå got i vågskålen. Men det är etttalesättdet der ingen menniska är i staden. och det upprepas så ofta att slutligen troor wan sjelf det man är frånvarande. Man sköter sina dagliga syslor, vandrar hvarje dag i Kungsträdgårdens somwmarail6. som är deu vestra, går och knpotar öfver den ringa vaitentillgöngen i Molinska vattenkonsten, läser Aftonbladet, medan det ännu är färskt, och är i allt fullkomlig stadsbo, men mar säbillar sig kanske att man ej är hemma, ty det är icke comme il faut, påstås det att vara hemma i Stockhelm den här tiden af året, Ja, jag är visserligen här för tillfället. beter det. men i morgon far jag igen. De: är så gudomligt vackert på landet och sh ördömt ledsamt i staden, Stiger inbillningen ännu bögre, kritar man sina fönster, sätter en klapp på dörren med ett bortrest i stora bkstäfver, stänger sig inne och njuter af sommaren på det sättet. Hellre så än att folk skall tro, det man är nog simpel och bor i staden. Men skada är att icke alla menniskor kunna bo på landet sommartiden, Man hör mängen klaga öfver det oskick, som ytt rar sig i statstjenstemännens begär att skaffa sig ledigt någon del af sommaren för att eköta sin helsa. Det är att klaga i fåvitsko. Det är blott ledsamt, att icke hvar enda menniska kan få tillfälle till samma slags ledighet, Var viss om att samhällst ej skulle lida deraf. Arbetet skulle ej minskar, utan snarare ökas och göras med större omsorg, om hvarje arbetare fioge åtminstone fyra veckors ledighet hvarje sommar. Det bör till utopiernas område, vi veta let mycket väl, men det är derföre vi fiona sakförhållandet så mycket ledsammare. Til tigon del kunde det Väl afbjelpas. Vi känna åtminstone ett Par patroner. som re jan börjat med att gifva sina arbatare et: par veckors eommarledighet den ena efter len andra, utan att afdraga något af deras arbetsförtjenst samt så ordnadt att arbetet j lider deraf. 4 Är herrn galen ? tillspordes förlidet år, lå denna avordniag vidtogs, den ifråga va ande patronen. Det var några praktiske män, som gjorde den frågan. De kunde ej föreställa lig annat än att de största vådor skulle ippstå, i fall arbetarne medgåfves en sådan edighet. Men patronen var ej galen. Han ville icke att hans arbetare skulle gå qvar i sta ien och slå dank under ledigheten, utan skaffade dem; tillfälle att för godt pris få ho på landet ett par veckor. Detta var det! eftergifliga vilkoret för ledighetens åtnjuande. De pjöto af sin frihet på bästa sätt ch återväde till arbetet med stärkta kraf. er, uppfriskade sinnen och ökad arbetslust år förvyag försöket och det har vannit fterföljd af ävnu en arbetsgifvare. Hvarör skulle ej flere göra på samma sätt, då le finna sin fördel dervid? Det är inga. unda en yttring af en pjäskig filantropi, vilken så illa utskrikits, utan af ett fall komligt sundt och praktiskt affärsförstånd. Patronerne skulle sjelfva vinna derpå, unler det en väl behöflig hvila skänktes å irbetarne. Det är frisk luft vi här måste hafva, så nycket mer som friskt dricksvatten icke tär till att få, och då den friska Juften värligen kommer till oss, måste vi sjelfva å ut och söka upp benne. Bäst vore na urligtvis att så måvga af Stockholms inrånare, som möjlizt, skaffad: sig tillfälle tt hela året bo utanför staden. Ju flere om bo utanför, desto bättre utrymme och lesto sundare luft för dem som stanna var. Frägah om Tyresökolonien vioner ckså allt större uppmärksamhet. Antingen ler eller på annat läwpligt ställe, möjligtris på flere, uppstår Hog inom en kanske j aflägsen framtid en sådan filialatdelning Vv hufvadstaden. Hura mycket friskare kulle det ej vara att hela äret bö på lanlet, föratsatt att sådant genom lätt förbinlelse med staden låter sig göras, mot att jo månader bo istaden och under tre måader, ofta med mycket bråk, bo på ett s. . sommarnöje! Större delen af våra af ärsmän skulle mycket väl kunna göra det, tskilliga af våra tjenstemän med lika lätt et, ej fö af våra industriidkare. Icke bor ertalet af Londons affärsmän i City, nej nappt någon bor der. Da bo på landet, ara hvarje morgon in till staden och återända till sitt land:liza hem hvarje etter1iddag. De andas frisk luft hela äret om,