Aftonbladet – 13 juni 1874, sida 3

gen blott en skärpning af den redan gällande — så tror dock mågen, att den skall bli ett odrägligt band i synnerhet på landtbefolkningen och skall förorsaka stora svärigheter och tvister för attfå efterlefd. Ett ika ogynnsamt emottagande har den andra om tobaksmonopolet rönt, i synnerhet på sjelfva Sicilien. De sicilianska representanterne ha erbjudit skatter både på fabrikation och försäljning af tobak, hvilka kunde kppväga de millioner, finansministern väntar sig af regeringsmonopolets utsträckaing till Sicilien, men denne visar en hård aackenhet att hålla på förslaget, som kunde vara en större fråga värdig. Möjligen ligger också en sådan till grund; ty den halfva eller högst problematiska hela million, han kan vänta sig vinna mer med tiden — och till på köpet endast genom stora ögonblickliga expropriationsutgifter, hvilka icke så snart kunna betäckas — tyckes icke vara värd så mycken underhandling. Måhända vill nemligen regeringen gå den allmänna tendens till provincializm och isolering på lifvet, som spåras i många italienska landskap, och mest på Sicilien. Man vill inskärpa, att statens intressen stå öfver pro vinsoch kommuznintressena. Om sicilianarne deremot skola uppfatta det så eller icke snarare som ett nytt maktmissbruk af de piemontiska herremännen, hviika de just icke äro långt ifrån att hata, kan väl sättas i fråga. ) — Stackars italierare! Nu, då hänförelseruset öfver de drömda idealernas förverkligande, libertå och unitå, för länge sedan är öfver och hvardagslifvets kraf på arbete, försakelser och uppoffringar aar kommit i stället, förefaller tillvaron icke längre alldeles så lysande och lofvande. Oupphörligt saknar man honom, som med den största politiska förmåga förenade den administrativa och dessutom i folkmedve sandet bar nationalsakens helgongloria kring bofvudet, denne oersättlige Cavour. Hadel han begärt det största offer, skulle man ha gjort det beredvilligt, och han skulle säxerligen ha förstått att använda det. Ingen af hans efterträdare har vågat eller kunnat framställa krafvet fullt ut — derför drages man ännu med svårigheterna, och ingen kan förtänka italienarne, att de nu tröttna l. när de trots allt arbete och alla uppoffrin-. gar städtre ha samma glädjelösa uteigter till underbalanser och förökad statsskuld för ögonen. Det är just icke nkgot godi tecken till intresse för statsförhållandena, att under finanslagarpes behandling endast halfva antalet af Italiens samtliga depute rade har varit tillstädes i kammaren; under den föregående delen at sessionen var det ej en gång så många. Sjelfya Rom tyckes i sina kommunala fi nvansförhållanden icke vilja stå efter för staten. Äfven der råder en bedröflig brist på öfverensstämmelse mellan inkomstoch aigiftssidan i hufvuiboken för år 1874, en underbalans af omkring fyra millioner. Äf I ven der råder en lättsinnig lust att företaga stora, dyra arbeten utan afseende på, Hvar man skall få penningarna från; ty stort skall det vara, om det också efteråt kommer att gvids; på den temligen naturliga ekonomiska principen att först och främst sörja för jemnvigt i de löpande räkenskaperna lägger man der blott ringa vigt. Ehuru man tills vidare kunde tyckas ha nog både i det ena och det andra afseendet med de arbeten, man håller på med till stadens utvidgning i qvarteren mellan Lateranen och Porta Pia, funderar man nu också på att med detsamma intaga till be byggande ett annat qvarter,. Tiberängen mellan Monte Mario, Vatikanen, fästet San Angelo och Ripetta. I samband härmed skulle vidare en omreglering af Tibern el ler, riktigare sagdt, anläggning af en Tiber kanal mellan fästet San Angelo och foten af Monte Mario företagas. Hade man blott råd dertill, skulle ingen anläggning vara berömvärdare. Ty hela detta qvarter, som nu upptages af fält och vinträdgärdar, ligver endast få minuters väg från Corson och blott skildt genom sjelfva floden från hufvudgatorna Ripetta och Via Tordinona, eller en af de tätast bebygda statsdelarne. Och anläggningen af Tiberkanalen tyckes dessutom vara temligen tidsenlig, på det man ändtligen en gång måtte bli befriad från de nästan årliga öfversvämningarna af loden, hvilka sätta större eller mindre sträckör af de närmast liggande stadsdelarne unler vatten och föra med sig elände och osund het. Men kanalanläggningen ensam skall onligt en nyligen framlagd plan kosta om kring :40,000,000 francs; municipiet tror sig cke kunna kosta på mer än halfva kostna len, och alltsammans kommer således att 0ero deraf, om staten vill släppa till den undra hälften. Men tjugu millioner i förvållande till tio milliarder är ju blott som 0 droppe i hafvet, möjligen har derför anäggningen bättre utsigter, än man under vanliga förståndiga finansförhållanden kunde ränta. Om ett annat projekt rörande Tibern och fibertrakten har man länge underhandlat, 1itanatt det dock ännu blifvit något af, wemligen att slå en bro öfver floden från Vipettahamnen till Tiberängen, Delegarne den förre ha hos munisipiet erbjudit sig stt bekosta brom mot rättighet att få uppära bropenningar af de trafikerande, Men nunicipiet har ansett sig icke kunna gå in lärpå, när det nu ämnade taga in qvarteret ill bebyggande, och Ripettabron sväfvar aturligtvis änna blott i möjligheternas ike, Helt lugnt har också derför Tiberns Jbaron, hvilken säkert alla gamla Romarare minnas, som någonsin im wunder: chönen Monat Maj ha lätit sätta sig öfrer floden i hans gamla Noachs ark lik lande pråm, för att spela boccia i oste ierna på Tiberängen, låtit bygga sig en 1y, större och prydligare pråm, som snart kall efterträda den herrliga gammalklassika båten, hvilken liksom så mycket annat mart skall höra till det försvunna Rom, : (Forts.) Tr a rm må 2 et Kn BTR Ke AR fö RA MN KR KTH — fr Em BR JKr NL TR JR YR frr— an I T.ITTER ATUIUR.TINNINAQ MPR 5 ID ma HH Mm nm