Aftonbladet – 11 juni 1874, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! En sig så kallande resande landsman-, med signatur Carlo L.. har från Saida, hufvudstaden i ejaletet Acre af turkiska provinsen Syrien, daterat ett par s. k. orientaliska bref, som blifvit uti Aftonbladet intagna. Vår — d. v. s. Europas — rese-litteratur saknar ingalunda författare, som löst uppgiften att, på ett lika sanningsenligt som förtjenstfullt sätt, framställa Orienten, med dess förtjenster och dess brister; men ingen af dessa har, som fallet är med hr C. L., ansett sig kunna fälla en genomgående förkastelsedom öfver hela nationen. Inför den riktige granskaren kunna uppgifterna i hr C. L:s orientaliska bref emellertid svårligen bestå, enär de, i hvad som rör Orientens förhållanden utöfver de vetenskapliga iakttagelser, som synes utgöra föremålet för hr C. L:s vistande derstädes, andas allt för mycken okunnighet, parad med en falsk uppfattning. — Hr C. L. säger sjelf, på ett ställe i sina bref, helt naivt: att resebeskrifvares erfarenhet om Orienten vanligen ej sträcker sig öfver drogmanens utsago och det lilla de se af folket. hvars språk och seder de ej förstå!och är hr C. L., i all sin suffisance, anspråkslös nog att tillägga, det äfven hans egen erfarenhet, i detta hänseende, ej är fullkomlig. Detta br C. L:s medgifvande är väl också det enda, som i någon mån möjligen kan rättfärdiga de lättsinniga och falska omdömen, som han vågat fälla. För att möjligen bilda sig ett någorlunda säkert omdöme om den genomgående karaktären hos en hel nation, är ej nog att, i likhet med hr CO. L.. bygga sina iakttagelser blott på enstaka, individuella företeelser, i hvilka man tanigen sjelf spelar hufvudrollen och sålunda lätt kan blifva partisk. Ej heller må man, som br O. L.. betrakta förhanden varande förhållanden uteslutande från egen ståndpunkt. utan fastmer, och hufvudsakligen, från den nations ståndpunkt, som man vill studera. Att i det Osmaniska riket — hvarest den borerliga lagstiftningen är sammanblandad med den religiösa och der korånens läror oftast äro en bämsko för tidsenliga reformer — måste fin nas många egendomliga förhållanden, hvilka, ytligt betraktade, skola för en europ — och särskildt för en svensk — förekomma absurda, ir en naturlig sak. Men, i trots deraf, framstår såsom ett faktum, att Turkiet redan fostrat ett ganska stort och mäktigt framtidsparti, hvilket för vigtiga reformer i europeisk riktning sträfvar framåt i rastlös ifver. Frukterna af dessa sträfvanden ha redan börjat visa sig genom en mängd förändringar, bland andra inora administrationens områden. Om allt detta tyckes likväl hr C. L. vara omedveten, ty huru eljest förklara hans påstående: att i Orienten hatet mot europerna, med varje dag, blir större!s Falskheten uti detta or C. L:s påstående framstår väl tydligt nog i let allmänt kända sakförhållandet, att inom let Osmaniska riket europterna numera ej allenast tolereras, utan jemväl åtnjuta ett an seende så stort, att de, utan att vara renegater, tilldelas höga embeten, såsom ambassadörsoch seneralguvernörsbeställningar etc. Enär hr C. L. omtalar, att han på Libanon tänker företaga vidsträcktare forskningar, under ER 2 sg ke As a RR TA RR RT Re