hög tid, att de som ia hjerta för det fosterländska, börja för allvar tänka på att bereda plats och möjlighet för den folkliga enstämmiga sån gen. issa fosterländska sånger borde öfvas och flitigt sjungas i alla goss och flickskolor och i dem skulle alla deltaga, äfven de som ej ega anlag och fallenhet, hvilka påkalla en något längre drifven öfning. Det är också hög tid, att man upprättar och ger häfd åt den seden, att vid festsamqväm sången må vara med, icke såsom en liten musikalisk prestation, och icke ensamt represententerad genom några beställda sångare. utan utförd samstämmigt af alla de närvarande med ett hjerta och en själ, med känsla för både ton och ord. Ext lefve för den fosterländska, den folkliga sången!