Aftonbladet – 10 juni 1874, sida 3

; lunda tyst instämma, men ingen öppriår sin mus så vida man icke har några särsxildt beställda så I gare tillstädes. Ja, man får till och med vars vit Jtill deni sanning kuriösa karrikatyren på folkli festsång, att då af en eller anvan anledning foll sången skalluppstämmas ikongl. teaterns salons deaf teaterns sångare, som finnas tillstädes, i ha få skynda fram på scenen och så nära intill de nedsläppta ridån som möjligt. för att sjunga p publikens vägnar. Publiken står stum och hög tidligt menande och bar till den grad vant si ifrån att sjunga, att om någon verkligen hi jer sin stämma det nästan betraktas med w dran, såsom vore det stridande mot corame, faut. Då jag ofta har tilfälle att Vara til sammans med litterärt bildade ut! ndingar; sol besöka vår hufvudstad. har jag mer äfi 8 gån hört dem wttala sin förvåning öfver denn egendomlighet. Man har frågat mig: hafve I icke någon nationalsång, som sjungas s alla? och jag har. ehuri med ledsnad oc förlägenhet. måst svara: nej! vi äro mycket mt sikaliska och ni kan på hvarjshanda musikfill -täll ingar få höra förträfflig qvartettsång; me den svenska allmätlieten kan ieke och gitte icke sjunga. ige Ja, det ligger verkligen ingen öfverdrift dei om jag säger, att den enda enstämmiga sällskaps och festsång. som man numera kan få höra ho oss, är: sHalfvan går! sjung hopp falleralls rallara!-, hvärmedelst herrarne i väldig chorn ge luft åt entusiasmet Öfver det väl anordnad bränvinsbordet. AN Till och med i kyrkorna är det ju sällsynt åt få höra någon sådan menighetssång, som de protestantiska ritualen afser. Orgeln får, i stäl let för att vara blotten ledare af sången, ensan uppbära melodien. Ja, man har ju ock hört ta las om en begynnelse till anordnande af qvartett körer på orgelläktaren, så att församlingen all icke skall behöfva göra sig besvär, utan me godt samvete kan förhålla sig fullkomligt passiv Man brukar säga, att -det bästa är fiende til det goda. Man lägger så mycken och utesln tande vigt på sången såsom en folländad musik prestation, att man alldeles förbiser dess poeti ska och folkliga betydelse och låter den dö u hos massan at folket. Den enstämmiga sånger nndantränges helt och hållet af qvartettsånger och denna börjar både i komposition och utfö rande allt mer äflas att antaga de för konserter lämpligaste egenskaperna. : Studentsången har länge utgjort ett glädje ämne och en tröst för dem, som önska att sän gen skall ha, ej ensamt en estetisk, utan en väc kande och nationel betydelse. Men äfven den har genom det myckna konserterandet börjat i någon mån antaga en alltför stark konsertnatur. Hvad som är det utmärkande och karakteristiska för den svenska studentsången och som i myc ket hög grad karakteriserade Upsalasången för ett fjerdedels århundrade sedan. under den äle. känslige. djupt poetiske, i förtid bortgåvgne Oskar RR ledning, var. utom dess helt ch hållet fosterländska och nordiska karakter den egenheten att sångarne senterade och uttryckte det poetiska innehållet samt att. på samma gång de förvärfvat nödig tekrisk färdighet och disciplin, de sjöngo friskt, med en viss öfver svallande ungdomskraft, af hiertans Just. Under den konsertperiod, som -..anera inträdt och som utan tvifvel har sive goda med sig, ha dock helt naturligt vissa förändringar inträdt. Den tekniska fulländningen och den, om jag så får alla det, artistiska disciplinen har blifvit öfver vägande. Man tycker sig stundom både se och öra taktpinnen och man får understundom höra tt pianissimo af den ytterligaste finhet efteröljas af ett fortissimo så öfverväldigande starkt, utt man häpnar. När man ger många konserter ir det naturligt att man ser sig om, för att vaiera sitt program. och så får man ett antal rämmande, i sig sjelfva vackra stycken af Abt Sicken. Verhulst 0. s. v., då det deremot är nera sällsynt att få några af de gamla, sköna ångerna af Heffner, Geijer. Nordbiom m. fl., vilka aldrig föråldras och hvilka man skulle nska så populariserade, att de kunde sjungas f alla. Öch när svenska folkvisor vid ett så ant tillfälle sjungas, äro de ej sällan så konst tässigt harmoniserade och försedda med en så räktig utstyrsel, att man intages af beundran ch förtjusning, men ändock liksom känner en iss förlägenhet på den enkla folkvisans vägnar. )e vackra svenska qvartettsånger. som på se aste tiden blifvit komponerade med särskildt afeende på studentsången. ba också i det hela er jr grann utstyrsel och ega så uteslutande qvartettarakter, att de ej kunna sjungas enstämmigt ch i egenskap af melodier bli verklig folklig endom. Stå stark, du ljnsets riddarvakt-. Frihet ber i norden, Säg mig ditt namn, du uktansvärde skola nog fortlefva så länge det nnes studentsång i vårt land och man är deras dle kompositörstor tack skyldig; men han skulle ed skäl kunnat påräkna en ännu större tack umhet, om han endast hade kunnat gifva oss ågot, som i ord och melodi blifvit för det renska folket hvad Vårtlandär för det finska. åsom någonting betecknande för hvad jag skulle lja kalla den hyper-musikaliska keppioingen sången ber jag att i förbigående få påpeka it då man via Upsala skolat äfven ät Sverige llgodogöra Runebergs nyssnämnda herrliga vem, så har det icke skett medelst Pacii enkla ch folkliga. men solenna och gripande melodi. an genom en särskildt komponerad, som gör inna sång till ett mycket vackert konsertnumer, men som aldrig kan bli folklig. De härstädes stiftade folksångföreningarna ha jan tvifvel gjort mycket godt och utöfvat ett vckert och förädlande inflytande på sina medmmar. Men någon större kraft att utbreda lel. fosterlänsk sång hos den stora massan af Iket ha de icke ådagalagt. De ha nemligen ke särskildt lagt an på att företrädesvis odla I sådan enkel och i sin enkelhet storartad foerlänsk sång, som kunde och borde bli hela lmänhetens tillhörighet. De ha till en storl 1 inöfvat sånger. komponerade af härvarande ompositörer af lägre ordning. uti hvilka ej Ilan ord och melodi rent af stått i ett karrikarmässigt förhållande till hvarandra och som ke kunna ega annat än en efemerisk tillvaro. onserterandet har äfven förmårt dem att för ka sig med hvarjehanda tyskt kram samt med usikaliska konstigheter, som de icke varit XDA. ; Hura pass förmåga de haft att allmänliggöra ngen inom handtverksoch arbetsklasserna. l wr jag bland annat haft tillfälle att se, då fri liga skarpskyttebatsljoner varit ute på marsch h man, under det sångarnevarit utan ordvg strödda omkring här och der i lederna lat upptaga en allmän sång Man har då försökt Zz med den ena och den andra fosterländska elodien. men försöken ha misslyckats och man ir slutligen nöjt sig med att uppstämma den l. kanta slagdängan: sritsch ratsch filibom-bomme, i hvilken alla kunnat instämma. . Jag har blifvit alltför vidlyftig och af mitt tresse för ämnet låtit föra mig för långt. Jag 1l derföre endast tillägga, att jag tror det vara