Aftonbladet – 10 juni 1874, sida 3

de oförrätter jag sjelf lidit — den olycka som ända tills nu förseglat mina läppar under tjugo långa år tryckt mitt sinne och gjort mig till den fridlöse, gåtlike och i mångas omdöme lättsinniga varelse jag varit. Det är en läng historia, men som jag önskar du skall lära känna, innan dr helt och hället blir min. Hon såg på honom med en tyst försäk ran, att hon i sitt hjerta redan var det och lutande sitt fagra hufvud mot hans axel. afhörde hon den berättelse, som under åra tal varit föremål för så mängas undran och fäfänga gissningar — berättelsen om öfver. stens förflutna lif. Du vet, började Sabretasche, att jag är född och uppfostrad i Italien; på allt sät bortskämd af mia fader, uppväxt i sorglös het och öfverflöd, var jag nära att försjunka i den vekliga vällustighet, som är så för enlig med italienarens lynne; vid femton åra ålder kände jag redan mer af lifvet. än de flesta puritanska engelsmän vid tjugo fem, Ehuru jag var i neapolitansk tjenst. och bland den uvga noblessen den förste i nöjen och extravaganser, bibehöll jag dock så mycken varm ungdomsliflighet och sant poetisk uppfattning af verlden, att jag ej blef blas6. Jag återkallar aldrig de flydda ungdomsåren, ända till det tjugotredje, utan saknad, de voro sö bekymmerslösa och glädjerika. Under sommaren af mitt tjugofjerde år lemnade jag de varmaste mänaderna, Neapel för awvt besöka en af mina vänner, hvars gods lågo i Toscana. Du, älskling, var ju der förra året? Huru herrligt lan det, med sina mörka olivskogar och sin glödande aftonsol, ligger under Appenninernas skogga! Della Torres egendom var belägen sex eller sju mil från Siena. Jag hade förut rest upp till Florens i sällskap med min far, hvars äldste vän var konsul derstädes. Malarlian rasade i Toscana och på vägen derigenom angreps jag af en smy: gande feber. Jag färdades i egen vagn — på den tiden funnos ännu icke jernvägar — och då min bewent ansåg mig allt för sjuk