Aftonbladet – 10 juni 1874, sida 3

ventarier. ERNER Snrene Skall den folkliga sången dö bort vårt land? Till följd af från flere håll mottagna oc förnyade uppmaningar anse vioss böra me dela följande ungetärliga referat af det tal r: rande detta ämne, som dr Sohlman höll vi den för någon tid sedan gitna festen fö frå Magdalena Thoresen och hr O. Arv en: Det försök, som nyss gjordes att få de fö samlade att instämma i en fosterländsk sång, gv mig anledning att yttra några ord om en sal som ligger mig varmt om hjertat. Arvesen har i sina föredrag bland annat fästa uppmärksamhet derpå atten hufvudskilnad emel lan Asaverlden och Jötunerne var, att i de förra hade sången sitt hem, då det deremot va tyst och klanglöst i Jötunheim. Detta innebä något, som som särskildt förijenar bebjertas Sverige, der den folkliga sången alldeles dö bort och der man också på den sista tiden hör uttalas en viss förundran öfver avt det sjunge så mycket i de danska och norska folkhögsko lorna, en förundran, som visar, att man kom mit så långt, att man förbiser sångens lyf tande och förädlande kraft och betydelse, des berättigade plats i den allmänna uppfostran, des vigt för folklifvet. i svenskar ha namn för att vara en af verl dens mest musikaliska nationer. Vi drifva i också musiken såsom konst och såsom estetisk njutning ganska högt. Vi exportera en ochan. nan Jenny Lind eller Christina Nilsson; vi upp sätta stora operor på ett mycket glänsande sätt. vi skicka ut fruntimmersqvartetter. som väcks förvåning och samla guld. Med hvad betydelse har allt detta för vårt nationella lif? Hvad båt nad har den folkliga odlingen af dessa företeel. ser, i fall det visar sig, att konstsången, i stäl let för att ge stöd och kraft och lyftning åt den folkliga sången, alldeles dödar densamma, om folkvisan helt och hållet har dött bort och ingenting annat (om icke på sin höjd råa karriktyrmässiga slagdängor) kommer i stället. om folket efte hand blir stumt och tonlöst såsom i Jötunheim? Qvartettsången är utan tvifvel någonting vackert och förträffligt, och det är säkerligen godt, om den öfvas i så vidsträckta kretsar som möj ligt. Men det är dock isanning obotlig skada, om den helt och bållet undantränger den enstämmiga sången. Och det syves mig, som hade man hunnit ett godt stycke på våg till detta mål. Öfverallt annorstädes, äfven hos folk, som icke betraktas såsom sångrika och musikaliskt begåfvade, hörer sången ovilkorligen med till hvarjs större eller mindre festligt samqväm. Man skrifver en eller flera festsånger till allmänt kända melodier. och hvilka derföre alla i festen deltagande samdrägtigt och enstämmigt kunna sjunga. Hos oss kommer nu mera nästan aldrig något sådant i fråga och det af det enkla skäl, att det hunnit så långt, att det icke finnes någon melodi, som allmänheten kan sjunga. I stället har det blifvit bruk, att vid sådana tilfällen någon poet stiger upp och med sitt manu-. skript i Land deklamerar en för tillfallet författad festsång Lyckas man genom särskilda bemödanden anskaffa eller bland de närvarande för tillfallet anordna en sångqvartett, så sjunzer denna hvad som tillfälligtvis finnes på dess repertoar och deribland då ej sällan åtskilligt, som står i förhållande till samqvämets karaktär och stämningen för tillfället som Gudsfred ill Yxskaft. Sången betraktas då endast såsom ett litet musikaliskt intermezzo. utan be;ydelse i och för sig och utan sammanhang med let hela Ett vitnesbord derom, huru man beraktar sången endast som en musikalisk prestalion och alldeles förbiser det poetiska innehållet samt sambandet och vexelverkan emellan ton ch ord, år bland: annat, att herrar sångarepftast icke känna till mer än en vers, den de ör bättre minnes och större uppbyggelses skull junga om 2 å 3 gånger. 3 Jag erinrar mig tilifälligtvis i detta ögonblick n mycket glänsande och storartad fest, den som Stockholms stad förlidet år med anledning af tröningen n å börsen för den kungliga familen och vid hvilken en stor mängd framstående rämlingar från olika länder var tillstädes Det r sannt, att den för detta tillfälle skrifna festången icke deklamerades; den sjöngs verkligen f en qvartettkör, som i och för sig var ganska jod, men alltför liten, för att taga sig synnerigt ut i den stora samlingen och för att sången kalle kunna ha en verkligt festlig och impone ande karaktär. Superandet vid denna fest kedde i tvenne afdelningar: den kungliga fauiljen och honoratiores uppe i den egentliga feståningen, de öfriga i nedre börssalen. Men vid n erhållen signal lemnade herrar sångare plötsigen måltiden dernere, för att bege sig dit upp, y man skulle derofvan dricka :onungens och rottningens skål och sångarne skulle från ett örn af salen afsjunga folksången. Jag anför detta såsom betecknande för det uvarande förhållandet hos oss. I alla andra inder finnes det några nationella sånger, hvil as ord och melodier äro kanda af allmänheten ch hvilka zunna uppstämmas af alla. Hvarje ransman kan sjunga marseljäsen och Partant our la Syrie. Hvilken tysk behöfver vara tum, när man uppstämmer: Heil dir im Sieeskranz Was ist der Deutschen Vaterland? Die Wacht am Rhein 0. s. v.? I Danmark nga alla, höga och låga, unga och gamla: anmark, dejligst Vang og Venge-. Kong hristian stoa ved höjen Mast. -Vift stolt paa odans Bölge blodröde Dannebrog o.s.v. Den, om blir i tillfälle att någonstädes i Norge beista en sjuttondemajfest eller annan allmän högd, kan få höra hela den stora allmävheten enammigt sjunga: Ja v: elsker dette Landet-,) Hvor berligt er mit Födeland, Blandt alle ande i Öst og Vestm fl. eller särskilda festvaden, skrifna på dylika melodier, som äro Ibekanta. Hos oss har det kommit derhän, att vid åtilliga högtidliga tillfallen folksången upp I pelas och allmänheten reser sig upp föratt såEEE