Aftonbladet – 9 juni 1874, sida 3

Tvatten och bröd på sjelfva annandag pingst, och att vi för ingen del måtte tro att de var i egenskap af svenskar som vi nekades tillträde till citadellet, detta förbud gällde Jalla; ban kunde ej ens föra sin forlovede derin utan särskild tillåtelse. Liksom, säger jag ännu en gång, en dylik höflighet ej lvar — alldeles som hos oss! I Man kan ej annat än förargas öfver Isvenskarnes beundran för utlänningarna, Iatod nu ej åter vår reskamrat midt framIför oss, bimlande sig öfver att dezsa 22,273 I menniskor, som denna qväll besökte Tivoli, Joch hvaraf största delen tillhörde den arI betande klassen, ej förde något oljad, att inga druckea personer syntes till, och slatligen öfver, att mänverna buro barren och lmor paraplyet! Åh, dylik beundran är opatriotisk ; den enda trösten är att vi sven Jekar heldre lägga oss till uvlänningens mod på hattar, än hans mod att vara menniska, annars kunde man Ädraga sig stort ansvar l genom att föra landsmän öfver Öresund! Dock, borta bra, men hemma bäst! och hemtrefnadens känsla öfverväger obehaget att snafva öfver gatstenarna i vår egen lilla lifliga stad, som gör sig eå inbjudande och grisfri som möjligt för väntande brunns och badgäster. Hus byggas i dussinvis, Öresund öppnar sin famn för alla stånd och åldrar, Helsans kä!la porlar lika frisk som vanligt, hvi skulle man då tvifla på besök? Smittosamma sjukdomar! — Nej, hör rv, mitt herrskap, försigtighet kan vara bra, men att tro Helsingborg vara ewottagliet för smitta, då det ej angreps af Göteborgsfebern ens så mycket, att våra skomakarepojkar burrade eller våra lampförsäljare illu minerade, fastän medlemmar af den kungl familjen lätt kunde fört smittan med sig hit, då de lågo här öfver natten; men ej ett enda oljud störde deras kvila, intet lampos blandade sig med hafvets friska tångdo!t och, så vidt jag vet, ej heller några söta tal med förfriskningar på vårt heder :Jiga hotell dåe Mollberg, hvilket allt lär ha gjort ett så godt intryck på de höga resande, att de ämna sig hit till Sofiero, loch skulle de väl vilja bo der, om de ens hade er half misstanze om, att vi, deras närmaste grantar, gingo med någon siags epidemi i faggorna?) Bort med det! Helsingborg är ett sjelfständigt samhälle, pågon gång kan det väl begå en liten dumbet, men det är alltid ändå origioelt; vi imitera aldrig, Visa oss till exempel msken till en sådan kolera som den, hvilken här i fjor började i en gröteryta och slu tade med att taga bort både tvåoch fyrfota svin ur staden och dessutom väckte tanken på uppförande af arbetarebostäder och ioförande af ordning och renlighet! Ja, Här är friskt, här är skönt, här fins hummer och grönt, här är Kärnan — förstå mig nu rätt! — Här är vattnet så salt, här är vinet så kallt, här fions bord, der man äter sig mätt. Här för alla är rum; du kan valla så dum som dig lyster bland sömniga får. Och är du rabulist, Åh, teck broder för sist! skall det ropas hvarhelst du framgår. Har du sinne för rang, här är namn som har klang, Här finns fröknar med lockar och mynt, och mång yngling så huld med och utan all skuld och af Morbusensyns ej en skymt. Är du konservativ, var då lugn för ditt lif, ty ett garde du lätt här kan få. Och är du liberal och går laddad med tal, skall man hurra, ju mer du går på. Kan du önska dig mer än hvad Helsan dig ger och en stad så oskyldig som vår? Vill da elda ditt mod eller lngna ditt blod, kom då hit, jag kom hit just i år: Se så der! må man ej nu misstänka mig för osvenskhet, utan besinna, att jag med lika mycket skäl kunnat sagt ofvanstående om Marienlyst eller Klampenborg, som om Helsan, men jag är en god patriot; jag vill gagna det land, som hvarjsa riksdag gör qvinnan den äran att tvista om henrea menskliga rättigheter, och göra mig förtjent at det sambälle, till hvilket jag betalar kommunalskatt, och derför tror jag mig nu med godt samvete kunpa lägga en bokstat till den signatur jag i fjor begagnade, och teckna mig Eva.