Aftonbladet – 9 juni 1874, sida 2

Men äfven Gambettas ordning kom och han :: begagnade sig deraf på ett utmärkt sätt. Ett sådant tal som Gambettas erfordrades i hans partis intresse för att utplåna intrycket af Ledru-Rollins fiasco föregående dagen. Moderation är en stor dygd och Gambetta var moderat; han var äfven qvick och underhållande, hvilket icke skämmer bort saken i en kammare, der vanligen så många dumheter yttras. Anspelande på Batties sinnrika id, att den husliga friden icke kunde upprätthållas, om det funnes valmän under 25 år, skämtade han på det behagligaste sätt med den lärde professorn, hvars föreläsningar han som yngling bevistade. Jag förstår, sade han, allt det misstroende som ungdomens liflighet och de ungdomliga passionernas glöd måste uppväcka i församlingen, och den hedervärde rapportören måste ha sina speciella åsigter om våra ungdomliga synder. Här gjorde Batbie några anmärkningar, hvilka en del deputerade beklagade att de ej kumde höra. Gambetta återtog: På intet vilkor vill jag beröfva er något af den hedervärde hr Batbies afbrott. (Knot från högern). Tillåt mig, mina herrar, att försäkra er att vil befinna oss på bättre fot med hvarandra änl I antagen, och I behöfven icke skydda den hedervärda rapportören. (Skratt.) Den hedervärde hr Batbie anmärkte mot mig, att man måste veta att draga fördel af erfarenheten. Medgifvez, min kära kollega, men ni får icke gå för långt i ånger för edra synder. Ni får icke låta ångern för dessa synder förmå er att pålägga dem penitens, som anse att de icke hafva syndat derför att de vidhållit sina åsigter. Klaven till denna lilla skärmytsling bör sökas uti den omständigheten, att Batbie i sin ungdom var ursinnig re publikan och omfattade ännu radikalarel åsigter än -hans politiska motståndare och personlige vän L6on Gambetta. Ex diktatorns hela utfall helsades med bifall): till och med från högern, säkert första gången Gambetta blifvit applåderad från det hållet. Blott en liten grupp inom yttersta högern höll sig otillgänglig och dyster och från dess sköte uppsteg slutligen skälfvande af ilska, deputeraden Gavardie, en af legitimisternes enfants perdus och föreslog, att Gambetta skulle afsäga sig sin platz i för samlingen, då han ville göra detsamma. Kamwmaren ordentligt tjöt af skratt vid detta fenbeten af hr Gavardies förslag, särskildt om vi skulle afgå tillsamman och framställa oss för samma valmän, afslår jag dock hans vänliga inbjudning, emedan den skulle gifva ett dåligt exempel. Icke så att det i någon större omfattning skulle blifva efterföljdt (Skratt); men det skulle bli ett dåligt exempel, emedan under dess behagliga form lurar en verklig politisk fråga. Det är aldrig bra att afstå sin plats i en lagstiftande församling, hvilket parti man än må tillhöra, och hvad som bevisar detta är att om i denna kammare, inför hvilken jeg talar, alla de vore närvarande, som resignerat, skulle vi kunnat upprätta republiken, och I skullen måhända i dag vara dess tjenare. (Starka yttringar af bifall från venstern. Långvarig sensation). Den mo derationp, den vältalighet och den blixtrande qvickhet, hvarmed Gambetta försvarade den allmänna rösträtten, gör hans anförande till ett af de utmärktaste, gom blifvit hållna i franska nationaiförsamlingen. Detta erkändes äfven af hans mest afgjorda politiska fiender. Debatten om vallagen skulle fortsättas på fredagen. För några dagar sedan öfverlemnades till Thiers af en deputation från i Peru bosatta fransmän ett praktfullt album, som ett uttryck af deras tacksamhet och beundran för de tjenster, han gjort Frankrike. Vid öfverlemnandet uppläste ordföranden för deputationen en adress, i hvilken tolkades gif varnes känslor, och Thiers besvarade densamma med ett tal, i hvilket han mer oförbehållsamt än någonsin uppträder för republiken och karakteriserar monarkietornes vanmäktiga stämplingar, Det märkliga anförandet är af följanåe lydelse: Jag har för grundsats, att i politiken taga fakta till utgångspunkt och att fullfölja dem, i det jag förbättrar dem. Då jag inträdde i det offentliga lifvet, fanp jag Frankrike som monarki, och jag önskade det ingenting högre än Englands fria in stitutioner; men Frankrike har icke kunnat vandra denna väg, eller rättare, dess And narker ha icke förstått att hålla gig qvar der, oaktadt händelserns kallat pe dit och inbjödo dem att icke afägsna sig derifrkn, Hvad har också inträffat? Opinionen har tvöttnat att se dem gång på gång påtvinga landet det personliga regementets farliga sedvänjor, och undandragande sig dem, har den öfverlemnat dem 84; den alltid oemottändliga makt, som störtat dem, den ene efter dön andre. Likasom ni, vitne till dessa lärdomar af vår samtids historia, har jag iakttagit, har jag öfvervägt. Detta var min kallelse som publicist och bistorieskrifvare; det var min v som statsman och medborgare, Man illvitar mig, att ha öfvergifvit mina forna grundsatser; men så är det ingalunda, och d jag nu är republikan, kommer det sig tvärtom deraf, att jag förblifvit dem trocen. Hatva vi icke republik? Är icKe republiken ett faktam, som ned nödvändighet påtvingar 3: Of? Jag är sälunda nu repubiikan, likasom jag förr var monarkist och af samma orsak. Bevarom republiken, som alltjemt är den styrelse, som minst splitt rar oss; låtom oss förstå att fortsätta det förflutna genom att progressivt förbättra det; upprättom, kort sagdt, en konservativ republik, Och se, mine herrar, huru omständigheterna gifvit och ännu gifva mig rätt! Då jag öfvertog makten i Bordeaux, var det väl då möjligt att tänka på en restauration af monarkien? De mest passionerade monarki ster vägade då ieke ens föreslå något skåant. Monarkien! Och hvilken? Det fanns då två; men deras täflan skulle ha varit tillräcklig stt utesluta dem båda två, äfvea om ögonblickets förhållanden icke redan gjort dem omöjliga. Jag talar ej om kejsardömet: med undantag af några få personer, hvilka maotstodo den förkrossande impopuylaritet, som det ådragit sig, tänkte Ingen då på detsamma. Men se nu reser det sig åter, tack vare dess monarkiska medtäflares blinda politik! Hvyarken under kommunen eller under den atlöndska ockupationen kunde man tänka på en dylik restauration. Men längre fram började man fundera på en sådan, det är ant; och det var derför jag nedsteg från nakten, Till och med om jag icke varit Sivertygad om en politik, som stred helt och iållet mot vårt lands nuvarande åsigter, skulle ag dock icke ha gätt in på den, emedan ag var bunden af mitt hedersord. Under kommunens beklagansvärda hänlalaer mott rns estate 2 LR förslag, Gambetta besvarade det på följande sätt: Trots den frestande beskafEE RDR LM fo pe br Cu 0 fr N ör 00 MM ot Fr JA ot Fr da MR ARR PA S4N5S.