Aftonbladet – 8 juni 1874, sida 3

glans. Det låg en skugga af vemod öfver de fina dragen, och det var ej grundlöst som jag tillskref öfverstens hastiga afresa den slående förändringen i vår mest firade skönhets beundrade utseende. Hon hade dagen förut lofvat mig sjette valsen, och då vi dansade med hvarandra, kom jag hän delsevis att nämna Sabretaeches namn, vid hvilket en hastig rodnad flammade öfver det bleka ansigtet. Jag lemnade henne till den fjeskande Regalia och genomströfvade sedan salongen med den andra af säsongens regerande skönheter, hertiginnan de la Vieillecony. ftode Gud! hvilken frändskap fanvi det väl mellan denpa ståtliga, bögförnäma gvinna med sitt nedlåtande hof. skick, sitt fulländadt fina koketteri, sitt alltid lugna, aldrig naturliga väsende och den lilla strälögda, eprittande, glada, okonstlade, lärorika Gweer Brandling, som tio år örat i Kensington Gardens skuggrika al6er vexlat ring med mig. Tiderna föränlras! Ringen hade blifvit gammalmo: ig och hertiginnan och jag 5löcade hvarandr u, mera klok; och pikant om också sj.så sannt och allvarsamt, som i dessa enfald! ga ungdomsdagar, då hjertat oci känslan voro tvillingsyskon och hertigligheten en tom titel, Vi hade slagit oss ned uti en af de bersålikt anordnade växtgrupperna oeh jag jalade kanske mer än vanligt sarkastiskt om flydda dagars ljutva, mot det närvarande så svärände minnen, ty med förbisende at sin vanliga, till mästerskap utbillade, Tuilerie-takt, afbröt hon mig miss1öjdt och häftigt; Ser jag väl rätt? Ar det inte öfverste Sabretascha? Jag trodde han för sin helsa nade rest till Biarritz. Jag säg upp. Till min ytterliga förvåding stod Sabretasche i dörrep. Hans ksyn