Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 3

— —— enn ig varelse som hon och en så rikt utrastad ator som din, lätt kan öfvergå till någoning varmare och ömsesidigt väcka känslor tf en farligare beskaffenhet; bunden som du r, kan ditt sällskap för henne blifva olycksringande, emedan hennes lifliga bängifna inne sannolikt skall för dig inrymma änslor, hvilka du antingen måste afvisa eller esvara; i båda fallen gör du henne fridlös. nio fall af tio skulle en dylik bekantskap lott leda till ett förhållande, lika lätt knu et som brutet, men du är ovanligt högsinad och skulle aldrig tillåta dig att öfverge n så varmbjertad och älsklig varelse som illa Tressilian. Jag ger aldrig råd till nå son menniska och mitt eget däraktiga lefadssätt befogar mig ingalunda dertill, då ag dessutom har andra begrepp om synden in mina likar i allmänhet och jag mera Aller på sanniogen än skenet, men i detta fseende kan jag tydligt förutse hvad som kall hända och derför vill jag endast som n uppriktig vän varna dig att blindt rusa en olycka, som du sedan skall ångra. Jag förstår din välmening, Sabretasche, ade de Vigne med mycken värdighet, men är är inte fråga om kärlek, Du, som med å mycken skarpsionighet bedömer qvinnor as karakter, borde jast af hennes öppna, skonstlade sätt emot mig funnit, att hon ej löljer några varmare känslor för mig. Så bg och vanhederlig är jag inte, att då jag jelf är fjättrad med olösliga bojor, jag kulle vilja eröfra den värnlösa, oskuldsulla flickans kärlek; Jag har förut nog af synder på mitt samvete och jag skall ej ska dem med detta brott; ingen frestelse skulle kunna locka mig till en uselhet så stor som den, hvilken tillät mig att draga ördel af hennes okunnighet om mitt äkten skap. De Vigne talade i den stränga och hård: ton, hvarmed vi fördöma fel, om hvilka vi är sfvertygade, att vi aldrig skola göra os skyldiga till. Sabretasche afhördehonom i , lad kora Och bolvaktade de Vigne med ou kär