Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 3

20 12 TICR ULSLELUG PIULVER BI UVb DRYG SRIMmaterialet skola motsvara alla fordringar. som man kan ställa på en god skrifeller ritkrita. (Deutsche Industriezeitung). Betning af linnegarn för färgning med anilin. G. och M. Hainisch i Wien bafva nyligen låtit patentera följande metod för linnogarns färg. ning med anilin, hvarigenom garnet får utseende at silke. s Garnet doppas omvexlande i tvenne bad at följande sammansättning: 1) 1 del tannin i 500 delar vatten. 2) 1 del glycerin i 32 delar vatten, hvurtill man satt litet ägghvita Garnet får ligga i hvartdera badet omkring 10 minuter. För ömtåligare nyanser begagnas blott det senare badet. (Reinmanns Färberzeitung, 1873, JM 27.) Om maskinskomakeri, at L. Wirth i Frankfurt a. M. Det gifves numera intet skoarbete, som ej skulle kunna utföras med maskin. Maskinerna bulta och valsa lädret, tillskära det, fästa det på lästen. forma sulor och ofvanläder. lägga på! sulan, sätta fast henne vid skon, tillrikta henne, fastsy ressårer och verkställa slutligen putsningen. De mest spridda maskinerna, hvilka ej borde fattas i någon större skofabrik, äro: ressårmaskinen, som syr i alla möjliga riktningar — till och med ihåliga saker — lädervalsmaskinen. som ersätter klappningen med hammare, en press, som med tillhjelp af formar eller stansar skär ut ofvanläder och sulor ur huden. Dessa maskiner blifva mer och mer allmänna och bilda öfvergången till maskinskomakeriet. Utgiften för dessa maskiner (omkr. 600 Tbr — 1600 rår) lönar sig redan för en mindre skomakerirörelse; ty om de också stå stilla 3 till 4 dagar i veckan, så lemna de likväl på de öfriga dagarne så mycket arbete, att de minst inbespara va dags penningen för en gesäll, d. v. s. ungefär 100 hr — 267 rdr om året. . Mindre använda. men ej mindre nyttiga, äro de till sömnad af stöfvelskaft och gröfre läderarbeten tjenliga becktrådssymaskinerna, hvilka i mån af storleken kosta 100 till 150 Thr. För finare arbeten rekommenderas Howes symaskiner såsom de bästa. Hit hör numera merlmaskinen, hvilken slår hålen i ofvanlädret samt ivsätter och trycker fast snörmerlorna. Dessa maskiner äro — med undantag kanske af becktrådssymaskinen — tomligen enkla och kunna genast sättas i gåvg af hvilken arbetare som helst. Mera sammansatta äro deremot de följande. hvilka också hittills endast hafva vunnit insteg inom storskomakeriet; några hafva emellertid innästlat sig till och med uti mindre verkstäder, emedan de inbespara så ofantligt med arbete, att let dyra inköpet kan lemnas utan afseende. Dessa åro sulningsmaskinen och skopliggningsmaskinen, båda af en ytterst sinnrik och ändamålsenlig konstruktion. Sulningsmaskinen såg man första gången på 1862 års exposition i Lonlon, men han var den tiden ej fullkomligt prak tisk. Många år förgingo innan han nådde sin nuvarande fulländning och sedan utbredde han sig hastigt med en enorm vinst för innehafvaren deraf Blake-maskinen. sedermera uppkallad sfter den nye egaren M. Kay. fick snart en medjäflare i Goodwins Goodyeurs sulningsmaskin, som nu tillverkas äfven i Tyskland. Dessa maskiner lemna 200 par skor ligen och mycket skickliga arbetare kunna till och med uppbringa antalet till 300 par. I en stor del af Amerika och England, i hela Vordtyskland och numera äfven i många trak er af Sydtyskland, fäster man sulorna medelst ränaglar eller pligg, hvilka först skuros i sär skilda maskiner och efteråt inslogos för hand, sedan man förut stuckit hålen med tillbjelp af en hålmaskin. Pliggningen har det väsentliga företrädet framför sömmen, att sulan — med riktigt arbete — sedan aldrig lossnar. utan hålles fast inda tills hon blir tunn som ett korr, medan lerewot den sydda gulan alltid slipper ifrån. Den ås som bildas af sömmen, trycker mer än den öfriga sulan mot marken, till följd hvaraf lädret der nötes fortare än på andra ställen. Denna olägenhet söka sk: umakarne afbjelpa genom ritsning i sulan, hvarefter lädret, lägges öfver sömmen men merendels utan framgång. Pliggade skodon hålla ihop ända till slutet oc kro i synnerhet bättra mot väta än sila andra, deremot äro de ej så mjuka och elastiska som de sydda; för fina fruntimmersskor och balskor kr derför sömmen oumbärlig. I Amerika, hvsrifrån nästan alla skom2skiner härstamma och der de redan för 20 år sedan voro temligen allmänt i bruk. var det Northhampton Peyging Machine Company, som bragte den första pliggmaskinen i markuaden, en liten handmaskin, som kostade 70 Thr, passade rätt väl till finare skoarbete och uträttade långt mer än en ardetare, men som icke var lämplig för tillverkning af gröfre -kodon. Häraf föranleddes emellertid konstruktionen af en annan större maskin, först af Blandfear och Whittemore. se dan af en tysk mekanikus Kuhlmann i Holstein, hvilken framställde en stor pliggmaskin af sällsynt fulländning. Denna maskin lemnade. bka sum sulnivgsmaskinerna, 200 till 300 par skodon om dagen och är helt och hållet oberoende af arbetaren, hvilket ej är fallet med sulningsica skiven ; han utgöres af en ställning, på hvars öfre del arbetsmaskinen har sin plats. medan den undre delen bär en inrättning för skons fästande och framskjutning. Alla pliggmeski ner använda hoprullade smala träremsor, hvilka medelst en vals föras emot knifven. Den senare afskär en pligg ofvanom den till sulan förande rännan. skon föres derefter medelst en matarin rättning, liknande den i symaskinerna, steg för steg lika långa som afståndet emellan två pligghål, hvarefter en af en kraftig fjeder drifven hammare slår in pliggen. Hålen göras med en stark syl. som befinner sig på ett sticks afstånd hån hammaren. I de amerikanska maskinerna trycker endast en tung vigt skon emot skuf bjulet eller matarhjnlet och tjenar, såväl att ge bonpom stöd mot sticknivgen af hålen och ins)åandet af pliggen, som att skjuta skon framåt. Men häri ligger äfven systemets svaga sida. Det erfordras öfning ogh skicklighet att föra skon och hålla honom så. att pliggarna komma midt emot hålen. Försummas någonting i detta hänseende, så tränger pliggen ej in och den nästföljande tillplattas af bammaren ech täpper pligghälet i maskinen. Huhlmann har i sin nya maskin afbjelpt denna olägenhet derigenom att skon öres af en särskild matarinrättving. med hvilsen han sitter fast, men bammaren slår ej efter n framskjutning, utan medan skon ännu är ij samma lige som då hålet gjordes. Sylen gör sitt stick och utan att ekon fubbas, slår hamma en in pliggen. Hammaroch pliggföraren är aemligen något böjd och genom en sidorörelse bringas pliggen öfver hålet, hvarefterhammaren tar ned och slår in pliggen. medan sulgn bibehåller samma läge. som när hålet gjordes. Man nser att härigenom kan vinnas en långt större säkerhet och fasthet och att aldrig felslagning kan ega rum, emedan hålet ej flyttas före slaget. Till a af denna noggranpvhet är ået möjligt att slå in pligg med större diameter än rålet, hvarigenom den fäster bättre, och som nan är oberoepde af arbetarens skickligbet kan vem som helst användas till arbetet. En an van vigtig förbättring är, att man med den Kuhlmannska maskineu kan på en gånj pligga vå rader och att han går ganska lätt; han kan hållas i rörelse genom trampning eller med ång craft. Tager man i betraktande denna maskins fantliga produktions örmåga — han förrättar ninst 10 gesällers arbete — så är det klart tt nan äfven vid en mindre fabrik inbesparar gapska mycket. s Utom dessa har man äfven konstruerat skrufmaskiner. som ännu begagnas, t. ex. för dev .yska hären, och hvilka skära skrufvar af messingstråd, som maskinen genast inslår i sulan. Fransmannen Lemercier konstruerade den första maskinen, men den har endast blifvit obetydligt invänd, emedan han arbetar långsamt och lem ar ett groft och på långt när ej så varaktig: arbete gom plige maskinerna. abourg, Cares, Fourmentin och Ratouis hafva förbättrat denna naskin, den senare i synnerhet bar gjort henom jelfverkande. men utan någon särdeles framsång, ty med de örat nämnda maskinerna kan an ej täfla. H Amerika användes äfven en dy ik maskin feable screw wire machine), hvilken ir så inrättad, att just som skrufven genom ränger sulsv, och på vanligt vis afbrytes samt ned lätthet åter inriktas. kommer ett elektriskt vatteri i verksamhet. hvilket sätter knifven irö else och afhugger skrufvarna. Gardners och M:c Kays skrufstiftmaskin indrifver skrufvarna medt och i olika riktningar. Sedan snlan blifvit fastsydd, slätas hon med saspeller sandpappersmaskinen; kanten skäres tr Fan ANNAT re ottan