Aftonbladet – 2 juni 1874, sida 3

mig edra frestelser, för vilelser och dårskaper och jag faster ah väl, att ni ena stunden tömma giftkalken för dess förledande smak osh den andra, för att i ruset söka glömma er svaghet attnågonsin hafva läppjat derpå. Jag prisar himlen, att min enslighet och fantasi äro befolkade med endast ljusa och glada bilder, men det är ingalunda min förtjenst. Vore jag född i dyn och uppfostrad 1 last, skulle jag säkerligen ioke vara bättre än andra, TI stället för farisbens öfvermodiga: 2Jag tackar Dig Gud, att jag är heligare än han borde vi säga: ajag tackar Dig Gud, som ej inleder mig i frestelser, och säsom vi sjelfva önska förlåtelse, så skola vi alltid öfverse med dem, som vandra på eu slipprigare stig än vi och derför lättare falla. Hennes röst var underbart ljuf och mild; hennes gester och liflighet egde hela det sydländska behag hon ärft med sin börd. Hennes yttranden trängde till djupet af de Vignes bjerta, de voro de första ord af mildhet och föråragsamhet ban hört sedan modrens död. Under det bullrande lit han fört hade han endast lärt känna tvenne slag af qvicnor, de som med yttre fägring för en kort tid bedårat honom och sådana som med skenhelighet och hyckleri väckt hans afsmak, Det rörde honom att af en så ren och af allt ondt obesmittad varelse höra så fördomsfria och på samma gång tdmjnka och högsinnade åsigter; han hade med nästan andaktafulla känslor lyssnat till de djuptänkta sanningar, som med hänförelsens värma gingo öfver den upga flickans läppar. Något, som länge legat slumrande och skendödt i de Vignes hjerta; började vakna till lif — samtidigt mei denna sublima förnimmelse skymtade minnet af den ovärdiga hustrun förbi hans tanke — en svart nattfågel, som skriande väekte honom ur ett ögonblicks ljuf idyll — en kall rysning genomfor hela hans varelse. Om qvinnorna vore lika er, Alma, skulle männen ej vara så dåliga; jag önskade nä stan, att pi icke talade som ni gör, ni väcker