Aftonbladet – 29 maj 1874, sida 3

elrande, att i Norrköping och Göteborg handlande och skeppsredare derstädes ytt rirat sig, men endast en skeppsaklarerare att vederbörande i Kalmar ansett ny skepp; !) klarerareordning icke behöfig; att Stock holms handelsoch sjöfartsnämnd, efter at Å hafva hört skeppsklarerarne, afgifvit för i slag till ny skeppsklarerareordning 0 8. v t) Handlandena, skeppsredarre och ekeppskla -Irerarne i Hernösand jemte åtskilliga i andr: ) norrländska hamnar anställda skeppeklare rare hafva gjort framställning derom, at! Ji en förnyad skeppsklarerareoråning måtte Jinföras den bestämmelse, att skeppsklare rareyrket tillhörande förrättningar icke målic ombesörjas af andra personer än dem, som I blifvit af vederbörande myndighet till sk-rps i klarerare antagna m. ww, Frågan, huruvida skeppsklarerareyrkef skulle vara fritt eller ej, har länge varit Iföreräl för olika omdömen. Särskilt ck här omnämnas, att under senare ären fler Ifaldiga gårger klagomål framstälts hos ge I neraltullstyrelsen öfver tullbetjeningens ingripande i skeppsklarerarnesbefattning, och specielt hafva skeppsklarerarne i rikets norta orter öfver ett sådant ingrepp anfört bittra klagomål. Beträffande nu denna fråga må här an föras, a att genom 1748 års skeppsklarerareförordning stadgats, -det icke någon skulle vara tillåtet att befatta sig med skeppsklararesysslor och hvad i en eller annan måtto dertill hörde. som icke ve derbörligen-blitvit till skeppsklarerareantagen och förordnad, mot ett vite af 100 daler silfvermynt-, men redan 4 år derefter förklarades i fråga om fartygs klarering, att rederiernas betjening af sekeppsklarerare ankomme på rederiernas beqvämlighet och anmodan. så att deras erforderliga betjeving, men icke något tvång eller tunga för dem dermedelst varit påsyftad, samt att. då det för den skull icke vore rederierna betaget att sjelfva, när de så åstundade och dem lägligt fölle, såväl-för deras egna som de dem omförtrodda främmande fartyg, få klarera, så vore det äfven å andra sidan billigt, att rederierna må hafva frihet att med en sådan person, som de sig till hjelp antoge, om en skälig ar vodeslön få öfverenskomma-. I nu gällande sseppsklarerareordning ef år 1861 finnes icke infördi något stadgande derom, det rättigheten att ombesörja sådana förräMtningar: som vore föremål för skeppsklarerarnes attningar. skulle vara i vederbörlig: ordning antagna och edsvurne skeppsklarerare uteslutande förbehållen. I förordningens 1:a 3 finnes tvärtom uttryckligen föreskrifvet, att skeppsklarerare antages i Bjöoch stapelstäder för att, när de anlitas, biträda i angiföa förrättningar. Det bör dock kunna antagas — yttrar kommerskollegium — att trafikerande, gom å någon ort. äro i behof af dylikt biträde, -skola syongrligast om de sakna kännedom om till hvilka personer de för sådant ändmål kunna med-fullt förtroende. vända sig, företrädesvis anlita i behörig ordning anställda skeppsklarerare. hvilka på grund deraf, ett de utaf vederbörande ansetts. hegitta för yrkets utöfning erforderliga insigter och öfriga egenskaper, innehafva sina befattningar samt genom att vara underkastade behörigen faststälda ordnings och kountrollföreskrifter kunna, i händelse af tvist rörande slutade aftal för sina bevis: och. förda böcker. päräkna ett vitsord. som i sådant-fall icke-tillkommer de af andra i skeppsklarerareförrättningar biträdande personer meddelade intyg eller gjorda anteck ningar. Då dessutom i senast utfärdade mäk lareordning den tillförene tillstadda friheten för andra än i vederbörlig orduing antagne mäklare att ombesörja till mäklareyrket hörande göromål blifvit bibehållen, skulle genom ett i strid med nu gällande föreskrifter -meddeladt förbud för andra än behörigen antagna skeppsklarerare att ined skeppsklarerareförrättningar sig befatta i en högst väsentlig omständighetfrånträdas den erhet i grunderna för stadgandena angående mäklareoch skejbsklarerare-befattningar, som ansetts böra ega rum. En annan principfråga är den, som af magistraten i Malmö bringats å bane, nemligen att i en ny skeppsklarerareordning måtte intagas stadgande dels om förbud för skeppsklarerare att för egen räkning, vare sig omedelbart eller med begagnande af ennan persons namn, reda i skexp eller afsluta befraktning, äfvensom att vara syssloman, handelsombud eller handelsbiträde åt någon köpman, dels deremot om rät tighet för skeppsklarerare att försälja vexel, då han i denna sin egenskap derom af redare, befraktare eller skeppare anlitas, äfvensom. om förbud för skeppskiererare att idka handel. I detta ämne yitrade kommerskollegium bland annat: Rättigheten att reda i skepp för såväl utrikes som inrikes fart är genom förordningen den 18 Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet en hvar svensk man tillerkänd Ostridigt är dock, att en skeppsklarerare genom att sjelf ega fartyg är satt i tillfälle och lätteligen kan förledas att vid utförandet af honom gifna uppdrag om befraktningars afslutande företrädesvis befrämja egen fördel och således i nu sfsedda fall icke befinna sig i den ställning af oväld, som ett dylikt medlande biträde bör innehafva. Enär skeppsklareraren redan under en längre tid varit i åtnjutande af nu ifrågavarande rättighet, utan att deraf föranledts någon olägenhet, samt. någon erinran: mot nu. gällande bestämmelse i detta hänseende icke blifvit gjord af de i ämnet hörda vederbörande, hvilkas intressen närmast kunde af ifrågavarande skeppsklarerare förupnad frihet beröras, hade kommerskollegium funnit betänkligt att derutinnan föreslå någon ändring; och vid sådant förhållande ansåge kommerskollegiam icke heller, i fråga om rättighet för skeppsklarerare ätt idka handel;kunna dem förmenas en sannolikt på flere platser vid sidan af deras befattningar påkalla näringsatväg, som i aflägsnare mån än pr gen ade något samband med och följ aktligen mindre än en så beskaffad rörelse kunde gifva anledning till. ett partiskt förfarande af skeppsklarerarne vid ombesörjandet af dem i denna egenskap anförtrodda förrättningar. Vidkommande skeppsklareraretaxan må här omnämnas, att Stockholms handelsoch 2jöfartsnämnd aneett arvodet för klarering af fartyg från eller till inrikes ort böra, enligt Stockholma sksppsklarsrares uttalade önskan, nedsättas frön två tredjedelar till hälften af de för klarering från eller till utrikes ort bestämda belopp. Derjemte bade nämnden yttrat den åsigt, att en undantagsbestämmelre i fråga om klareringaarvodet till förmån för skeppsklarerarne i Göteborg derom, att dessa borättigats att i anseende till der förekommande särgkilda förbållanden beräkna klareringsarvodet förhöjdt med en sjettedel af hvad för städerna i allmänhet blifvit bestämdt, na borde ur en allmän för hela riket gällande författning uteslutas och att, derest förhållandena ännu skulle anses påkalla något undantagsstadgande i detta afseende för bemälde skeppsklarerare, denaa låmpligen kunde särskildt förordnas. Kommerskollegium har biträdt Stockholms handelsoch sjöfartsnämnds framställning om ofvan berörda nedsättning vid klarering inrikes orter emellan. Efter att hafva redogjort för tillkomsten af rättigheten för ekeppsklarerarsa i Göte: borg att tillgodoräkna sig ett något förhöjdt skeppsklarerarearvode, hade kommerskollegium hos K. M:t omförmält, att ma gistraten i Göteborg bland annat upplyst, att å Klippan funnes inrättadt särskildt klareriogeskontor med der anstäld betjening och att det förhållande, som legat till grund för bestämmandet af högre arvode för fartygs klarering i Göteborg än i andra städer, fortfarande vore för handen. Derjemte hade kollegium öfverlemnat ett skriftligen afgifvet yttrande af Göreborgs skeppskla: rerare derom, att de, som fortfarande måste hälla aävakildt klavarinsgalrantar nh RKlinnan