Aftonbladet – 29 maj 1874, sida 3

Vi hade tillbrivgat aftonen med Baccaret — de Vignes älsklingsspel — och just nyss klockan tre på morgonen slutat vår supå, under hvilken ätskilliga olikartade samtalsämnen förekommit. Sabretasche, med sin vanliga otvaärgna och angenäma hållning. visade verlden allt fortfarande ett ansigte, ati hvars lugna, vackra drag ej en min förrådde den hemliga serg, som han bönfallit Violet Molymux att ej aftvinga honom. Han ivtog nu en beqväm hvilstol och afbröt sin ökning endast genom att här-och bvar inflika i samtalet några af siva utmärkt qvicka anmärkningar. Vane Castleton hade tagit plats i ett soffhörn; hans vackra, något bleka och slappa drag, låga smekande röst och utmärkt förbindliga vär sende hade förvärfvat honom anseende som franticmerskarl, ehuru hans blaserade ton och föga tillförlitliga karakter ej ingåfvo synnerlig aktning hos hans manliga umgänge. Till följd af tvenne dåd han begått hade han erhållit binamnet slagtaren; han hade nemligen efter en kapplöpning under otämd ilska för det hans häst bj vunnit högsta priset nedskjutit den på stället; kort derefter hade han dödat brodren till en ung licka, som han enleverade och hvilken han siter trenne veckor öfvergaf, utan att lemna henne ett öre till sitt nppehälle: Jaså, de Vignelbörjade Tom Severn, det är en vacker historia om dig, som nu kommit till våra öron, Den artist, hvars tafia du för en tid sedan inbjöd oss alla att beundra, lär vara en liten dold Venus. Da Vigne såg upp med en missnöjd min. Förklara dig, Tom, jag förstår dig icke. Vill icke förstå, menar du. Du lär bafva eu ung flicka, en verklig skönhet, gömd någonstädes i Richmond och detta har iu ej förtrott ens till dina närmaste vänner, Särdeles fiffigt af dig, de Vigne, att vilja inbilla oss, det den vackra aqvareller var målad af en yngling boende vid Polandsgatan. Emellertid lär den lilla dufvan vara aldeles förtjusande och man för