Aftonbladet – 28 maj 1874, sida 3

det äro beundransvärda. Taflan berättar sin egen bistoria, och den förräder mycken poetisk känsla, i förevipg med sant konstnärlig uppfattning. Utan tvifvel finnas der fel; men dem har jag hvarken sione eller öga att bedöma. Skulle ni vilja låta den hänga hos mig någon tid? Jag har åtskilliga vänner, som dels sjelfva äro stora artister, dels besitta skarp kritisk förmåga, och deras omdöme skulle intressera mig mycket att höra. Med den första förlägenhet jag någonsin spårat hos Alma frågade hon blygt: Vill ni.ej behålla den ?. Häng den i nögon vrå af edra rum och se på den emellanåt, pi skall då göra mig så oändligt glad. Säg, bifaller ni mina begäran?Meå nöje och tacksamhet, älskliga Alma, Jag skall gifva den en plats bland mina bästa taflor. Det är den såväl för sin egen som för gifvarinnans skull värd. Tala inte om värde!utropade Alma lifligt. Tag den såsom jag ger den at allt mitt hjerta. Det gör mig lycklig att på ringaste sätt få yttra min erkänsla för den tillgifvenbet ni visade honom. Skrifver han något som angår mig i eitt bref? De Vigne vände sig hsftigt om. Bref vet var oförsegladt, bar ni inte läst dei? Läst det! Nej, kunde ri för ett ögonblick misstänka att en annan persons bref ej skulle vara mig heligt derför att det var oförsegladt. Hvad rätt har ni väl att tro mig vara mindre hederlig än ni sjelf? Rodnaden på benues kinder blef djupare och ögonen glimmade mer än vanligt; hennes barnsliga harm klädde henne lika väl som den var roande att åse. Jag ber er förlåta min orättvisa misstanke, sade de Vigne. Ni har en mans, inte en qvinnas uppfattning af hederssaker. Er mortars bref innehåller egentligen epdast en begäran att, om viråkar, jag skulle bli en vän för er. Min vänskap kan vara af 8 ringa gagn, men buru obetydligt det än må vara, skänker jag er den af ful: laste hjerta,