Aftonbladet – 28 maj 1874, sida 3

hvad verkligt dricksvatten vill säga. De ar dock möjligt, att de som äro så sam vetsgranna och ej vilja taga något steg för. an de infordrat upplysving af en rättske vist, icke smaka på källvattnet, förr är kemisten hunvit göra sin undersökning. Hvad sjelfva den stora vattenledniagsfrå gan angår, kan hon naturligtvis ej komm: på tal hos stadsfullmäktige förr än efte) sommarens slut, ty nu är det för sent denn: termin, och sedan skall man hålla på oct fundera i rågra är, bvarefter man kanske kommer till den långsamt mognade öfverty gelseu Ow at Å:svavken verkligen ick 1w0ger till drickavattensskaffare. Först dö varder det tid på att anställa nya funde riogar öfver möjligheten att från anna häll hemta vatten, att göra noggranna kal ayler, utkast, förslag, infordra utlåtander rän ett par dussin olika myndigheter och sakkunniga personer, vända och vrida. krifva och justera, Under tiden hinner nan med att bevilja ett helt tjog nya ränte. varantier för något prob:ematiskt företag. ovilketicke angår Stockholm, samt att för at! slippa från garantierna betala ut åtskilliga aya millioner i blanka kronor, hvarundet asentals menniskor aflida af de sjukdomar. om alstras af Årstavikens mefitiska infly. tande, och alla som ej hafva tillgång till vättre dryck känna sig försvagade och lustiga. Är detta öfverdrift i skildringen? Går tet kanske ej till på det sättet? Maistu ras vonulu...Det hjelper icke att men äger, att det stora flertalet ingenting för är vid val till stadsfullmäktige. ty om äf: ven detta skulle vara sant och attj rösträt -D behöfver utvidgas, så lära väl ej alla om nu äro röstberättigade önska att sta tens dy:baraste aagelägenheter skola sköas som de nu skötas, Flertalet af de röst berättigade vill det bestämdt icke, Detta flertal spar icke på anmärkningar mot stadsfol:mäktige. men när valtiden kommer, är samma flertal fullkomligt oförberedt. Ja, avem skall man välja? Låt os3 se efter i idningarna. Der stä alltid några annonser, gom gifva anvisnirg och genom de små vänskapstjenster, hvilka de qvarstående kommunalräden göra de afgående, hvarpå vi vid senaste stadsfullmäktigeval ånyo fäste -llmänhetens uppmärksamhet, genom ömse: sidig rekommendation och handräckning, så varda alla qvarstående. På valdagen sitter flertalet hemma och sköter sina göro nål eller sitt ljufva göra intet, och på det sättet är stadsfullmäktigskapet permanent. ned högst sällan nägon liten tillkomst af sya åsigter och friskare vilja. Detta har nu mängfaldiga gånger upprepats och det kommer naturligtvis att upp repas ännu flere gänger. Icke må någon tro, att vi äro så enfaldiga, att vi inbilla osa, det vi genom att skrifva några rader 48 och då akulle kanna uträtta något. Nej, visst icke! Vi le ät oss sjelfva öfver att vi på detta sätt anväsda bläck, trycksvärta och papper alldeles förgäfves, men äfven deruti ligger det en viss njutning, ty det är roligt att le. Och när vi betrakta all: sammans, vatten!edning, räntegarantier, de hundra vise, som alla äro hederlige mä och ibland hvilka det finnes märga med god vilja gamt några med förmäga. den stora allmänheten och tidnirgarne, vår egen glada obetydlighet inbegripen, äro vi färdiga att storskratta ät hvad vi alla uträtta. Det enda, hvaråt vi icke kupna skratta. är den samla säkra sanningen, att ett folk har al drig någon annan styrelse än den detta folk förtjenar, och ej heller andra tjenare, än busbondfolket föortjenar hafva. Talis rex, qualis grex. Som nan kokar får man äta. Som man bäddar får man ligga. Skulle bostadbristen hafva kunnat varda sådan hon är, om vi ej sjelfva varit dertill orsaken? Hvarför bo vi i sex rum, då vi bj hafva behot af flera än tre t.ex.? Hvarför hålla vi oss statrum för vårt främmande i st. f. en beqväm, men ej så dyr och stor bostad ät oss sjelfva? För att kunna 8e folk hos oss, liksom vi ej kunde vara folk sjelfva. För stt gifva stora, ståtliga och fördömdt tråkiga middagar, gående naturligtvis, för hundra personer, i st. f. att samla några få intimare kring vårt bord, sittande med trefnad och glädje. Det är också något att le åt. Det säges att vi så gerna apa efter främ mande seder. Kanske att det är sant, när räga är om dåliga seder, men de goda selerna hos andra nationer tyckas föga bekymra os3. Tror man t. ex. att en fransk fawilj, äfven en förmögen, består sig flers rum än familjen beböfver? Tror man att . ex, i Paris en borgare har en hel rad ;ranna rum, i hvilka han ej bor, utan blott ser folk en eller annan gäng? Ingalunda! Der begagnar man verkligen sina rum sjeli ch har ej flera än man behöfver. Men den förflatna veckan började görs våra stvadsrum och statsrum ötverflödiga. Vu står vår håg till landet, der vi lefva nycket enkelt, blott då och då en gående viddag, några få aftonbjudningar i veckan, stt umgänge. som kan vara ganska inskränkt, ch all möjlig landtlig oskuld. Lefve den vackra årstidens början!