Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 3

Sant Crucis som sin seglats till Lorave. Hon anade föga hvad som egentligen förhindrat hans tillämnade färd. Besynnerliga att vi skulle träffa på detta barn, sade de Vigne under kterfärden till Dilcoosha. Hon är ännu samma öppenhjertiga, lifliga, svärmiska och älskvärda lilla varelse som förr. Då vi första gången sågo henne, var hon arftagerska till Weive-Hurst, nu måste hon arbeta för sitt uppehälle. Huru förunderligt menniskans öden vexla! Hvem kan förutse dem? En så urg, vacker och värnlös qvinna som hon har mänga svårigheter att bekämpa. Kansko ligger hennes olycka just i hennes dygd. Hon är inte en af dessa försigtiga, kalla och beräknande varelser, som gä oan tastade genom verlden, för kloka att vilseledas, för sjelfviska att uppoffra sig. Jag fruktar att Almas framtid för henne göm mer många törnen, mycken sorg. Tag tömmarna, Arthur, skall jag se hvad morfadern skri ver. Han öppnade brefvet, och efter att) hafva genomögnat de första raderna, utbrast han förvånad: Hon är enligt all sannolikhet inte hans barpbarn. Kanske hans dotter? Nej! inte alls slägt. Brefvet är ej afslutadt, Krafterna tyckas under skrifningen hafva svikit den gamle. Han vänder sig till mig såsom den ende, hvilken efter förlusten af hans förmögenhet visat honom deltagande, och på hvars heder han anser sig kunna lita. Af sina inkoraster som kon, sul har han besparat några hundra pund åt henne, det är allt. Han måste nu lemna henne att sörja för sig sjelf, och detta synes smärta honom djupt, emedan då ban adopterade henne som två bra gemmalt barn,