Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 3

UVLLUR OBMAL VLVLYTB BEVARA BVIN ket lefver, språket har en själ äro enligt hans uppfattning lätt missledan te. Leibniz id om ett universalspråk anvser han ega en framtid för sig. Visserligen skola vi aldrig kunna få ett universalspråk i den meningen, att alla tala på fullkomligt samwa sätt. Men universalspråket skulle vara den neutrala mark, på hvilken de, som i skilda land hade gemensamma intressep, kunde utan tolk byta sina tankår. Förf. påminner om att telegrafverket eger in internationela byrå och håller sina in ternationela konpgresser. Likaså kan en seglare från Sverige på vägen öfver ocenen föra samtal med mötande fartyg al hollindsk, fransk, grekisk, rysk eller italiensk nationalitet, utan att känna nägot af dessa folks tungomål. Att detta språk ej be gagnar ljudet som sitt medel, gör det ej till ett mindre verkligt språk. Den dör stumme kan tala lika god svenska med sina händer, som vi med vär mun. Det väsentliga i spräket är blott avt det är tecken. Af de språk, som nu talas på jorden, anser förf. att engelskan snarast skulle kuna utveckla sig till ett verldssprök. Antagligen komme uppkomsten af ettsädant aldrig att bero på nägon uttalad öfverenskommelse, utan det skulle framgå af sig sjelit på samma sätt och enligt samma lag, som gör att landsspråket segrar öfver munarterna, oaktadt dessa på samma gång kunna lefva var, Utrymmet bjuder oss nu att hänvisa våra läsare till sjelfva uppsatsen, som äfven om man ej i allt kan gilla förf:s åsigter, i en evanlig grad visar sig egnad att hålla in tresset vid makt. Darius. Ett förut otryckt svenskt drama af Isaac A. Börk. Efter författarens origi nalhandskrift utgifvet jemte en historisk inledning och anmärkningar af KE. Fr. Karlson. (Stockholm, 1874, F. G. Beijers förlag.) Då vi nämna att detta dramas redigering och kommentarier förskrifva sig från samma hand, som för ett par år sedan framlagt kulturhistoriskt märkliga skildringar från Örebro skolas äldre dagar, så äro våra läsare utan tvifvel benägna att taga kännedom om de grundiiga forskningar lektor Karlson nedlagt på denna gamla teaterpjes, uppförd af det första svenska skådespelare sällskapet å teatern Lejonkulan i Stockholm 1688. Under sommaren 1871 berättar sig utgifva ren ha vistats på Bergshammars herresäte i Södermanland, och då han genomgick derva rande arkiv, päträffade han bland öfriga skrift ter af större och mindre intresse äfven ett gammalt. mycket nött handskrifvet häfte, atan titelblad, årtal eller namn, hvilket vid närmare påseende befanns vara ett svenskt skådespel, med Darins och Alexander säsom hufvudpersoner och slutande med Darii död. Det är detta skådespel, som nu för första gången i tryck fraimlägges för allmänhetens ögon. Anledningen till dess utgifvande är icke någon synnerligt hög grad af poetiskt värde; anspråken i sådant afseende få icke siälias högt på ett inhemskt dramatiskt diktverk af så gammalt datum, Men då det befanuits härröra från den äldsta svenska teater och från det äldsta svenska skådespelare sällskap i egentlig mening, så har dess befordring till tryck varit väl förijent, Gesom en annan handskrift (i Dela Garaieska arkivet) är det för forskare redan något be kant och nämnes af Wieselgren i Sveriges sköna litteratur. Öfver författaren har hr K. från många olika källor bemtat notiser. Han började med att hvarken känna titel, årtal eller författarenamn på det påträffade gamla sköde spelet. Wieselgrens uppgift förde honom dä från Bergsbammar till Löberöd och Lund, som visste att omtala Isaac A. Börk, Darius 1688 och Lejonkulans hela reperioir, Studentmatrikeln och östgötamatrikeln erbjöde namnen Isacus Joannes Biörck, fratres Ostro-Gothi, 1679, af hvilka den senare påträffades i Westens Hof-Cler, Historia, West6n hänvisade till Vesteräs-samlingar, som meddelade genealogiska upplysningar och genom ett Dorpat-program i Lund åda galades att Börk öfvergått till Dorpats akademi. Huru utgifvaren sedermera letat sig fram till det faktum, att Börk 1695 var konsistorienotarie och konrektor i Narva, kort derefter rektor, samt afled 1700, blir 088 för vidlyftigt att förtälja. Vi till låta oss blott vitsorda lektor K:s osparda litterärhistoriska nit och kritiska blick. Af de spridda uppgifterna har han hopfogat en fullständig letnadsbild, jemte det han gifvit stycken af en hel slägts Jefnadssaga, och han har i Isaac Börk uppvisat en man med tidig hängifvenhet för Phoebi ljufva sold, med varm kärlek till svenskt språk och svensk vitterhet, med en flit och energi, som icke afskräcktes af viirigheter och afundstalen, som kring oss ljunga, samt med en produktivitet, som inom kort skapade ett stort antal diktverk inom den dramatiska poesiens förut så föga bearbeiade område. Som prof på den äfven för andra än fack män intressauta beskaffenheten af hr K:s iitterärhistoriska inledning, må vi återgifva några rader, som lifligt teskaa lokalförhål landena vid det tillfälle, då Darius för första gångens uppföres å Lejonkulans scen. Vi befinna 08s usder H. M:t konung Karl XI:s glorrika regeringstid och skritya är talet efter Kristi börd 1688, Det är en afton i April mänad. Stockholms gamla slott. en i all sip oregelbundenhet imponerande och i hög grad pittoresk komplex af byggnader frän olika tider, ligger framför våra 4 j ögon, Vi befinna oss vid norra sidan at Storkyrkan. Midt framför oss öppnar sig på vestra sidan af det gamla slottet, äen stätliga hufvodportalen. Ofvanom denna höjer sig det inom en af slöttetg borggär-! dar befintliga böga rända tornet Tre Kro-: nor, slottets äldsta del från 1200-:alet. Vailgrafven, som åt båda sidor sär i Baw-)i vand med stömmen, sträcker sig utmed! ringmuren, Ötver vallgrafven går en bred! brygga, hvilken bevakas af tyå kolossala I-jon af trä, sjående på höga fotställningar. ! De leivande lejonen, af hvilka det ena er öfrades i Prag 1648, och det andra något ! senare skänktes till drottning Kristina at!) hertigen af Kurland, hafva för ett par de-; cennier sedan gått ur tiden. Men ILjon-s 1 1 kulan finnes ännu qvar och är sedan 16661! —67 ombygd till tester. Pet är just dit vi skola fm oss. En lifig rörelse atl, ikande och gående råder omkring oss.t Folkströmmen drar sig ät södra sidan afi slottet. Vi följa med. Der hafva vil! således Lejonkulan! Derinvid ligger rust-! mästarebyggnaden. Men Bollhuset befinne3 vara en särskild byggnad på litet afstånd snedt emot de båda föregående. G nom en särskild, endast för slottsinvånarne afsedd gång står Lejonkulan i samband med det inre af slottet. Derifrån kom kungl. Om vi kasia på väs . -a de