Aftonbladet – 23 maj 1874, sida 3

morna. Ensam kan jag aldrig känna mig a ma og och mina böcker, och varhelst jag än varit, skalla jag gaknat hanom lika Byiketa eps Har ni målat dessa? frågade jag ötverraskad, under det jag betraktade några på väggen hängande taflor, vitnande om en så sannt könstvarug näla, att de kunnat uthärda jemtörelsen med ganska frejdade namn. Ja, en italiensk artist, som tillbragte en sommår vid Loraze, sig mig ea dag måla, fördejmig till sin studio och gaf mig sedan en vrid Toguliora och utwärkt lärorika lektioner. Han förutspådde mig attjag skulle blifva en Eiizabstta Sirani; det gör jag na turligtvis aldrig; men jag är lycklig nog att få mina taflor mycket väl sålda. Ackermanns och Rowneys taga emot dem och betala mig frikostigt. Jag tecknar hvarje dag ute i det fria, för att kunna uppfånga olika dagrar och belysningar. Jag afskyr vin er och framställer på mina taflor. merenlets alltid sommaren, inte Englands bleka, färglösa sommar, utan Italiens glöijande och yppiga. Lika svärmisk och eldig som förr! log de Vigne. Talangfulit mölar ni alla fall, Alma! Och jag är säker om att ni skall väcka lika mycket uppseonda kom Rosa Bogkeur, om hi lomvade in edra taflor till aqvarellföreningen — Blifva edra mälningar verkligen väl betalda? Ja, åtminstone tycker jag så. De Vigne betviflade hennes förmåga att rätt uppskatta sitt arbete. Jag måste hedja er att om dag få visa edra täflorför en åf mina Vänner, Som är stor kännare öch särdeles väl förstår att bedöma deras värde såväl i konstnärligt som annat afseende, Nu skall jag emollertid säga farväl,