Aftonbladet – 22 maj 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Från konstverlden. En italiensk operakompositör. I en korPssponders från Rom den 25 April skrefa bland annat till Kjöbenhavns Dagblad: På hösten gick öfver Bolognas väl ansedda scen en ny opera: I Goti (Göterne), hvilken gjorde oerhörd lycka. Det var en kompositör på 23 år. Stefano Gobatti, som debu le, Dagen efter första representationen. köpte den bekanta musikförlagsfirman Lucia i Milano partituret för 40.000 francs. Stadens kommunalstyrelse utnämnde kompositören till hedersborrare, en ära, som endast blifvit bevisad Verdi och Richard Wagner. Den så länge väntade Messias i den italienska musiken hade kommit, korteligen, det var Gobatti först och sist.. Hänförelsen spred sig; vid uppförandet i Parma i början af detta år gjorde operan samma lycka, och författaren blef 44 g framropad första aftonen, talrika telegram till alla romerska tidningar berättade härom. Icke att undra på derför, att man i Rom beslöt taga sin tillflykt till: I Goti. Dag för uppförandet utsattes. alla idningar utbasunade på förhand kompositörens beröm; det berättades, att i det och det sällskafm hade han spelat en kör, en duett eller d ikt, som hade väckt det gränslösaste bifall. Hans utseende beskrefs på det mest anslående sätt. Det var en ung, vacker karl med början till små mustascher och med ett smålöje, som på samma gång hade någonting mildt och ädelt (dolce e gentile). För dubbla priser hade alla biljetter gått åt dagen förut. Vid inträdet i teatersalongen märkte man genast attnågontin; ovanligt var på färde. Parkettens 36 stolsoc vänkrader voro tätt besatta, och de sex logeraderna strålade af de praktfallaste : toiletter. Alla loger äro för fyra personer; de bortabboneras i 4 serier, hvardera för 15 representationer, på första raden till ett pris af omkring 600 fr. ör hvarje serie. Hvad en romersk teatertoilett rill säga, derom kan man knappt göra sig nåon föreställning i Danmark, sammet i alla färger, lå, skarlakansröd, sidentyger och atlas, på det nest effektfulla sätt draperade omkring de fylliga och mycket sminkade armarne och halsarne, äro stt intet mot de underbara frisyrerna, alltid tornLöga, än krönade med guld och diamanter. än med blommor och flor, med ofantliga kammar, eller genomstungna af pilar och delkar eller — allt på samma gång. Smycken och juveler spela i:det hela taget en otrolig roll i toiletten, örhängen af flere tums längd, armband och halsband såsom kedjor mana till ömsesidig beundran och värdering. Ouverturen börjar. Maestro Terziani svingar ae för sina 60 orkestermedlemmar, och publiken tystnar, någonting oervördt i en italiensk teater, der den första njutingen är att prata, se och låta se sig, att höra nusik högst den tredje eller fjerde. Öuverturen oåminner i synnerhet genom sättet att använda riolinerna om Richard Wagner, den mottages ned stormande bifall och måste spelas om igen. Sompositören framropas tre gånger till prosceniet. Ridån går upp. Göternes drottning Amalasunta ir för romerskt sinnad och miss es att älska mn ung romare vid hofvet, derför sammansvärja ig några götiska höfdingar, döda hennes unge on, tvinga henne att gifta sig med en af dem, vilken derefter anklagar henne för att sjelf få egera. Den unge romaren vill befria henne ur: ängelset, öfverraskas och dödas, och derpå döar hon sig sjelf med samma dolk, hvarmed henes gemål förklarar sig ha dödat hennes son. Det är en äkta italiensk operatext. så seria om möjligt, dock lider den af felet att vara yterst tråkig och enformig. det är bara samman. värjning alltsammans. Ridån går ned etter för .