Aftonbladet – 22 maj 1874, sida 3

vän jag egt, dött för min olycksaliga passions skull. Hans händer grepo krampaktigt om armstöden på stolen, de mörka ådrorna svällde i hans ansigte, han liknade en bild, huggen i grå, lifös sten. Detta var min första inblick i de dystra stunder, som med hela kraften af djup grämelse och sjelfnärda samvetsqvcl, undertryckta i umgängeslifvet. trängde sig på honom i hans enslighet, smögo sig i hans fjät om dagen och gjorde natten sömnlös, I en liten enkel bädd, snöhvit och ren som en liljas kalk, slumrade vid samma tid en ung flicka — en rosenknpopp hvilande på nyfallen snö. — Hennes gyllene lockar föllo ymnigt öfver de mjellkvita skuldrorna, hennes blå ögon drömde under de långa, mörka silkeslena ögovhåren och ett djuft leende dröjde på de halföppnade läpparne; under sin stilla slummer hviskade hon: Sir Fulke!s TRETTONDE KAPITLET. Den lilla fedrottningen återfinnes I chmond. Icke nöjd med sitt hus i Parklane hade Sabretasche dessutom inköpt en villa i Rickmond, hvilken tillhört en gammal indisk millionär. Den var originelt bygd och hade blifvit inredd med god smak; det namn den af sin förre egare erhållit, Dilcoosha, bibehöll Sabretasche på grund af dess egendomlighet. Läget var förtjusande, och de sluttande, välvärdade trädgårdarne sträckte sig ända ned till Themsen, Öfversten nedlade både tid och penningar på att ytterligare försköna denna plats, och han lyckades göra den till något i sin stil lika vackert som Luciennes. De Vigne och jag beslöto en morgon i slutet af Februari att fara dit ned för att taga i betraktande de förbättringar öfversten en tid varit syssel satt med på detta sitt älsklingsställe. Stallen och de små uthusbygnaderna hade icke varit i ett för Sabretasches kinkiga smak tillräckligt godt stånd. De Vigne hade dessutom blifvit anmodad att pröfva en rid-!