Aftonbladet – 16 maj 1874, sida 3

BUOIG BOUCIULKHRINKSITALL IOTaRGTA HaMnea g,l! men man vill dock nu genom detta förslagii ästadkomma samma resultat som medelst en !i förändring: man ville göra de enskilda bap! kernas sedlar likställda med riksbankens. : Men tal. framhöll att en bank lätt skulle l: kunna bli utsatt för en sådan pression, att. den blefve urståndsatt att hälla den metal l: liska valuta, som kunde ge densammas sed-1: lar det värde de borde ha. Anära faror,ls som tal. sökte visa, att ett antagande afli 228 skulle medföra, voro dels det bäm-l4 mande inflytande på den allmänna rörelsen, : som skulla bli en följd af att riksbanken li sannolikt nödgades, vid vissa af förändrin ) gen framkallade tillfällen, att höja räntan ! kanske ända till 10 proc., och dels en förl: den allmänna rörelsen skadlig om ock för! nägon viss enskild inbringande export aflj guld. Dessa med flere skäl gjorde att tal.,l huru angelägen han än vore att bankernas i rörelse mätte hvila på en säker grunad, dock i icke kunde skänka sitt bifall åt den före lc slagna förändringen. Ett åkäl, som komme: härtill, och som vägde mer än alia de nämnda, 1 vore, att de, som så ifrigt tyckte: önska l: att guldet skulle komma i cirkulation, likväl icke yrkat någon inskräkning i banker. i nas sedelutgifningsrätt, och dock vore en sådan inskränkning ett nödvändigt vilkor för guldeirkulation. Tal. skildrade härefter vådorna af att låta de enskilda bankerna ge ut så stora massor sedlar och uttryckte den farhäean, att blefve den 282 antagen, skulle den 26 bli det ock, och då hade man satt riksbanken i ed ställning så svår, att man knappast nu kunde göra sig en föreställning om följderna, Vore det dessutom, frågade tal, lämpligt att antaga ett förslår, som inom utskottet rönt så stora betänkligheter. att det derifrån åtföljts af 12 å 13 reservationer; ett förslag, som så kort tid — blott 14 dagar — derstädes blifvit behandladt, att tal. hört utskottsledamöter förklara att de allåeles icke hunnit sätta sig in i dithörande förhklisnden? Han afstyrkte bifall till 22 28 och 26. Till försvar för utskottets förslag uppträdde härefter hr Boman. Han medgat till en början att det funnes mycket godti des nuvarande banklagstiftningen, men framhöll på samma gång det stora felet hos densamma, det att den tillåter att så litet verkligt mynt finnes bakom den stora sedelstocken. Under det denna kan uppgå till 80 å 90 millioner, kan den metalliska valutan ej vara mer än 10 millioner. Att detta är ett betänkligt missförhållande lär väl ingen kunna bestrida. Sannut är, sade tal., att det hittills gått väl, och det går väl, så länge affärerna gå sin normala gång. Men nalkas en kris eller dylikt, då uppstår på såmma gång svårigheten att nog hastigt kunna förvandla sedeln till mynt. Gäfve man sig tid, nog finge man sin rätt, men man ger sig ej tid; riksbanken kan ej infria sina sedlar, de enskilda bankerna stoppa, och vi stå vid en finansiel kris, Det är detta, gom den 28:de 8 i sin mån vill förebygga, ty det närmaste resoltatet af densamma är, att den metalliska kassan ökas, Har blott den ökats, är det ej svärt att få guldmyntet att cirkulera, ty hur mycket lättare är det ej, sade tsl., att sprida myntet, då det finnes på många stiällen i landet, vid hvarje enskild bank, än om, såsom nu, blott riksbanken är lagligen förpligtad att inneha och utlemna detsamma. Man hade sagt att det nu föreslagna stad gandet vore ett försök att kringgå 3 72 R. F.; men tal. kunde ej inse att detta vilkor för oktrojs meddelande, detta åtagande från barikens sida, innsbure något dylikt kringsående. Man hade vidare sagt, att riksbanken skulle oskäligen tryckas; men som bankernas oktrojer gå till ända successivt, så kan behofvet af hårdt mynt ej på en gång bli så synnerligen stort, Och genom utlemnandet af detta guld försämras ju ej riksbankens ställning, ty de enskilda ban kerna måste lemna valuta för det guld de jaga ut. För de enskilda bankerna blir trausportskilnaden obetydlig, ty de måste ba inne antingen riksmyntssedlar eller guld, ch hela differensen blir således transport kostnaden. Mai har sagt att riksbanken i öljd af guldutvexlingen sannolikt skulleln vid vissa tillfällen nödgas höja sin räntao inda till kanske 10 procent; men, sade tal.,w liskontots höjning eller sänkning är helt!n ch hället oberoende af äylika omständigister. Det är tvärtom en fördel för rikssanden om guld finnes på flera ställen omring densamma; den blir då mindre an-d trängd och de s.k. ryckningarne måstelt ifvenledes minskas derigenom. Hvad åan Ira sidan vidkommer den befarade pressio-k en på de enskilda bankerna derigenom attd suld uttoges, så att de skulle ha svårt att)u ippfylla sina förbindelser, så visade tal. att)f mn sädan farhåga vore ogrundad; ty manp ar ut guld antingen för sin kassar behof,m ch då får man det åter att cirkulera iall-ri nänna rörelsen, eller ock i och för affärera! å utländsk ort; men har då banken sålel tort behof af sitt guld att den ej gernaldi emnar ut det, ger den förr en äfven förn ffärsmannen fördelaktigare och, åtminstone b: dylikt fall. billigare vexel. Man har vi-g äre, fortfor tal., satt 28 i förbindelsel ned den om inskränkningen i sedelutgif-i ingsrätten, men ännu ha vi ej så mycketar nynt, att en inskränkning kan ske. Ha vi!de lott en gång fått det, då, trodde tal., kulle en inskränkning ej låta vänta på sig. Tan tillstyrkte bifall, anseende ett uppskof j fördelaktigt, evär då på en gång flere ktrojer vore att förnya och i följd deraf n större pression skulle komma att egaly um. ta För bifall till utskottets förslag uppträd-A e äfvenledes hr Dickson, som började med he tt uttrycka sin förvåning öfver, att så fålj. oro närvarande. Han kunde, aade han, ejsn atta annat än en ofördelaktig tanke om25 ammaren, då ban såg de nu så glest be-hv atta bänkarne och jemförde dem med del? ollsatta bänkarne, då frågan om försäljning de f vinoch maltdrycker förekom; och dock mj ar nu förevarande fråga en af de allralsis igtigaste som förekommit under rikedagen. ifter denna anmärkning öfvergick han tilllloj ehandling af sjelfva frågan och visade då br ill en början, att de af hr P. Olsson så nörkt skildrade vådorna af förslagets an-til agande voro alldeles desamma redan ru och i I äledes icke en följd af förslaget. Fram-D: öl derph, att förändringen afskge att sålfö måningom Bstadkomma en omgestallning af lf? Umänhetens föreställningssätt i fråga omst nynt, ty nu anses en papperslapp såcomsa 0yn!; men för att en sådan omgestaltning he kall knuuna ega rum, måste guldet spridasm å många ställen i landet. Hade man en: äng kor mit så långt, att myntet blefve lig pridt bland allmänheten, skulle nog små ltr edlarne tas bort! För öfrigt framhöll tal, lnr els att man ingalunda kränkte de enskilda af ankernas rätt, om man älade dem att inösa sina egna sedlar med guld, ty sedeltgifniogsrätten vore för dem en förmån; els att den omtalta pressionen på riksbanen vore lika stark, amingen de enskilda ankerna inlöste sina sedlar med rikemynts edlar eller med guld. a nr re mL rr NL Jata nn a MN het Rn NR ct frn BETR ka md MAG mg