Aftonbladet – 16 maj 1874, sida 3

kigt knutit äktenskapsbandet och på mycket vacklande grunder ånyo upplöst det. Man skulle ju kanna gifta sig lika obetänk samt som de nu kurtisera och så snart de tröttna på ett vackert ansigte, eller hustruns behag blir dagligt bröd, gifva henne på båten. Så länge menniskan är så ombytlig och kortsynt samt äktenskapet bland våra sociala institutioner, blir det svårt att finna gränsen mellan för stor och för liten frihet. Min gode Arthur, sade öfversten npästan bönfallande, göm dessa argumentationer för parlamentet tjugo år härefter. I mina öron ljuda de alldeles för kalla, visa och beräknande. Jag föredrager att känna framför att räsonera, Du kan ha rättidina. påståenden utan att de behöfva vederlägga mina; jag vidhåller att de äktenskapliga bojorsa kunna blifva de tyngsta af alla hand klofvar en man någonsin kan bära, tyngre än galerslafvens, som genom brott förverkat sin frihet, då deremot en till äktenskap narrad karl blott begätt det dådet att ohjelp ligt skada sig sjelf. Läs hvad Milton säger om dessa olycksaliga missförhållanden, hvilka understundom uppstå man och hustru emellan! Hans vishet hade kunnat ställa honom 1 bredd med en Virginius eller Cincinnatus. I kristendomens första dagar skulle han gerna för sin öfvertygelse hafva dött med Stephanus, lidit med Paulus. Han var ej lik mig, en man, som egentligen aldrig gör något godt, som styres af impulser, passioner och inbillning, som aldrig nekar sig något, Milton är på samma gång ett helgon och en hjelte — han hyllar föråragsamhetens gudomliga lag, men visar på samma: gång att det gifves förhållanden (hans eget äktenskap var olyckligt) af en nästan out härdlig beskaffenhet — och hvilka, då de måste fördragas; så småningom ödelägga det