Aftonbladet – 16 maj 1874, sida 3

ven; och särskildt den svenska skrifningen vore — i olikhet med skrifringarue i andra språk — egznad at: ädagalägga halten af undervisningen i alla dess deisr. Modersmålet ianehade dessutom redan en ganska be tydande plats inom elementarundervisningen, och man borde undvika att onödigtvis störa denna. — Utan votering bifölls utskottets hemställan. Då detta vigtiga beslut fatta des, voro endast 61 ledamöter af kammaren närvarande. Första kammaren biföll utan diskussion statsutskottets förslag till reglering af utSans under pensionsstaten. ggr ntskottet hade tillstyrkt bifall till M:ts proposition. att Jjernvägen från rn till riksgränsen skulle byggas bredspärig. Trenne af Första kammarens ledamöter inom utskottet hade reserverat sig mot motiveringen, oah under öfverläggningen inom kammaren bemötte nu stats rädet Bergström, hrr v. Essen och v. Koch det i motiveringea uttalade päståendet, att det behandlingssätt, som frågan fått. icke varit tillfredsställandes. Gretve af Ugglas och frib. Stjernblad talade för bifall til! utlätandet i dess helhet. Emellertid beslöts vid votering med 51 röster mot 25, att nyss anförda ord skulle ur motiveringen utgå. Hr Beijer hade under öfverläggningen varmt örordat bredspårigheten, hvaremot grefve C. G. Mörner uttalat en motsatt öfverty. gelse. I anledning af statsutskottets utlåtande angkende den beskattning som i följd af tackjernsriondens upphörande bör bergslagerna på föras, fördes en kort diskussion. Kamma ren beslöt att bifalla K. M:ts proposition med ett af hr Thys lius föreslaget tillägg, äsyftande en jemnare fördelning för hemmansegare af lindringen i erläggandet at jordeboksräntan. Kammaren biföll cammansatta bankooch lagutskottets utlåtande n:r4 hvari föresloga ett fortsatt uppdrag åt fullmöktige i riksbanken och riksgäldskortoret i fråga om uppförande af nytt riksdagshus å Helgeandsholmen. m. m. Ätvenledes beslöt kammaren bifalla särskilda utskottets förslag till sammanjemk ning af kemrarnes skiljaktiga beslut i frå gan om ändringar i stängselstadgan. Hrr de Mare, gretve Hugo Hamilton och v. Koch hade talat för ett tillmötesgående mot medkamwarep, hvaremot hr Odelberg yrkat, att Första kammaren skulle vidhölla sitt förut fattade beslut. Förstnämnda ksigt segrade, med 43 röster mot 11, vid voteringen. Onasdagens hela både förmiddagsoch aftonsammanträden till kl. 12,15 på natten upptogos inom Andra kammaren uteslutande af behandling af sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande i anledning af K. M:ta proposition angående ändringar ilagstiftnin gen för enskilda banker samt hr A. OQO. Wallenbergs motion i samma ämne. Det forslag till ny banklagstiftning, som utskottets ofvannämnda utlåtande innehåbler, skiljer sig väsentligt frän Kongl. Maj:ts i dess proposition afgifna, för vära läsare genom våra utdrag ur detsamma bekanta, förslag. Störst och betydelsefullast framträder denua olikhet i den af utskottet föreslagna förändringen i 8 28 af nuvarande förordning. Här föreslår nemligen utskottet, i bufvudsaklig öfverensstämmelse med hr Wallenbergs motion, att banksedel skall oviikorligen, då den i bankens hufvudkontor till invexling företes, inlösas med lagligen i riket gällande guld mynt, Det var ock med denna punkt, som, enligt särskildt beslut, föredragningen af det i fräga varande utlätandet började. Debatten öppnades af hr Hammarberg, som förutskickade några almänna anmärkningar om den försigtighet det är af nöden att alltid taga i akt, då nan går att ändra bestående lag, och öfver gick derpå till frågan huru den i 3 28 fö reslagna bestämmelsen skulle komma att verka ej blott för bankerna utan för den allmänna rörelsen. I det han utgick frän den satsen, att de största olägenheterna af den nuvarande banklagstiftningen ha varit le ryckningar i den allmänna penningmarknaden, som uppstått genom bankernas skyllighet att qvartaliter uppvisa sin kassa, sökta han visa att samma ryckningar skulle I kanske änvu högre grad uppstå i anled ning af ett stadgande att sedlarne skola inlösas med guldmynt. Syftet med den före slagna förändringen vore att få guldmyni at i den allmänna rörelsen, men detta kunde ej nås, ty bankerna måste skaffa sig, genom invexling frän allmänheten eller riksbanken, så stor guldmyntkassa som möjligt. Som talaren ansäg förslaget icke innebära några fördelar, utan tvärtom lända den all männa rörelsen till men, och dessutom icke vara med billighetens och rättvisans forlringar öfverensstämmande, enär det trädde le enskilda bankernas rätt för nära, yr sade han afslag detsamma. För bifall till detsamma talade deremot srefve Sparre. Han var visserligen äfvenedes af den åsigten, att det ifrågasatta stadsandet ej skulle kunna så särdeles mycket vidraga till guldmyntets spridning bland llmänheten, som vant sig att utan tvekan ;odkänna privatbankssedlarne, men det skulle stminstone bereda säkerhet för att man unde erhälla valuta för dessa sedlar. Att le mindre bankerna skulle tillskyndas vissa ;vårigheter genom det föreslagna stadganlet, det kunde ej bestridas; men kunde icke legsa öfvervinnas, stode det ju bankerna ritt att nedlägga sin rörelse, och det vore ör öfrigt lagstiftningen obetaget att be l tämma vilkoren för sedelutgifningen. Den mständigheten att den gamla lagen verkat :! sodt borde ej hindra den kloke att under: ;nda tider förebygga följder, som dock at lenna samma lag kunde blifva en följd.) Derföre yrkade tal. bifall. Sedan ordet derefter innehafts af hr Gustaf Jonsson, hvilken ansåg som en skyldighet tt upplysa om den ställning han inom ut kottet intagit till frågan och förklarade sig nstämma i en af hr Gumeelius afgifven reervation, erhölls det af hr Peter Olsson från Helsingborg, som i tt längre at sifferuppgifter och utdrag ur len k. propositionen illustreradt anförande : ngrep utskottets förslag. Med detsamma syftade man, hade man sagt, att få guld: It i allmänna rörelsen ; men, sade talaren, nan borde noga se till huru den föreslagna estämmelsen skulle komma att verka. Hvad lå först och främst vidkommer densammas nverkan på riksbankens förhållande till de nskilda bankerna, så skulle de senare, sökte tal. visa, genom skyldigheten att kaffa sig en guidmyntkassa, hvilken otvif-: relaktigt skulle komma att tagas ur den örra, utöfva en stor och i alla hänseenden !! nenlig pression på riksbanken, en pression. ! som mäste medföra ej blott en betydlig och ! kadlig minskning af riksbankens sedelstock, ; j 4 l itan ock en minskning i dess inkomster, så tor, att man redan derföre borde tveka att nstämma i förslaget. Från samma svn