Aftonbladet – 16 maj 1874, sida 3

är valplatsen för mer eller mindre hetsiga ordstrider, han gör hemmet fridlöst och dig sjelf till en främling der. För att riga eländets mått, träffar du ett annat väsende, som lifligt anslår sympatiens strängar i ditt arma nästan utlidna hjerta och som erinrar om, hvad lifvet kunnat vara vid sidan af en huld och vördad maka. Du ser him len öppnas, men afgrundsandar jaga dig derifrån, du törstar efter en bättre tillvaro, men mötes af hånskratt. Hvilken undflykt finnes väl i en sådan casus? Endast grafven. Den ogifte eller den lyckligt gifte mannen betraktar skilsmässan från en helt olika synpunkt än den, hvars lif är invigdt åt fångenskap och tvång; han lider både Promethei och Tantali qval; bojan gnager bang själ och från fribetens och lyckans område känner ban sig utan misskund förivsad. Öfverstens eljest orubbliga lugn var försvunnet, ögonen blixtrade och rösten eldades af tankarnes liflighet, det melankoliska uttrycket i hang upphettade ansigte var stegradt till förtviflan. Jag ryste ofrivilligt Ni målar en hemsk tafla af lifvet, öfver ste, och tyvärr finner det nog sin motsvarighet i mänget fridlöst sinne, månget förhärjadt bjerta: Hvad jag önskade veta är, hurn dessa sorgliga förhällanden genom lagens möllankomst skulle kunna förmildras eller afhjelpas. Hvilken domare besitter väl en tillräckligt hög grad af skarpsinnighet att blicka in i menniskohjertat och rättvist bedöma, hvari felet ligger eller hog bv-m af parterna det är afgörande? Vi veta, hvilka absurditeter rättigheten till äktenskapsskilnad i Tyskland bar föranledt. Dorothea Feit bröt med sin man blott på grund af, som det hette, bristande sympati mellan de båda makarne — burn flera andra lättsin