sig till en dylik mesalliance aftog ej under loppet af deras trolofning. Om jag någonsin gjorde mig besvär att hata någon menniska, så skulle det blifva den så anmärkningsvärdt vackra och lika anmärkningsvärdt afskyvärda Trefusis, sade öfversten, svepande omkring sig en plaid sedan jag bredvid honom tagit plats i vagnen som skulle föra oss ner till stationen, hvar ifrån vi reste till de utomordentliga jagt markerna vid Pytchley, der Sabretasche in bjuu.mig att med honom passera de fen åierståenae Veckorna af vår semester, Hvarje timme ,tillbringade med honom växte min tillgifvenhet, ch då jag såg ho nom i sitt eget hus som den ar:igaste, älsk värdaste värd, lyssnade till bans ailtid in tressanta, omvexlande och humoristiska sam tal, gaf jag damerna rätt uti dereg påstå erde att ingen kunde se honom ntan a! blifva förtjust. Hans så synnerligen an: slående yttre, den belefvenhet, som, i förening med hans talanger och öfverlägsnsö qvickhet, gjorde honom till den angenämast sällskapsmenniska, förskaffade honom vän ner och beundrare i alla, med hvilka hal kom i beröring... Den hemlighet, som nå gon gång lade vemodets skugga öfver han: humor och gaf blicken melankoliens förhö jande uttryck, gömde han tillräckligt vä för att någon skulle kunnat utforska den Vänner! Jag tror inte på vänner, mir käre gosse, sade öfversten en afton, då v efter en den angenämaste jagt i hvar sil hvilstol makligt sträckte oss framför de! flammande brasan. Det finnes visserlige! hundratals glada kamrater, hvilka tycka on Vivian Babretasche och eftersträfva han sällskap, derföre att han är på modet, h5lle ett godt bord. fina viner och är så oberc ende, att han ej behöfyer anlita deras hjelp Men låt samme Viviap Sabretasche i mol gon råka i något slags förlägenhet, han förmögenhet falla i judarnes klor eller tic ningarne ange honom såsom intrassladi nå gon brottmålshistoria och se då till om nå gon at hans så kallade bästa vänner yd