Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 3

första anledningen till inrättandet af de fi sta universitetsseminarier, så syftas dock n i desamma närmast icke derpå, att man lä sig, huru man skall lära andra, utan e handledning gifves till ett sjelfständigt ar vändande och befordrande af vetensk: pen. Uti de filologiska seminarierna ex. bör äfven dem blifvande gymnasi läraren först underkasta sig en strän vetenskaplig öfning; han bör lära si känna lagarna för en neggrann interpret: tion, hvilken afser både saken och former samt den vetenskapliga kritikens fordringa! äfvensom i det förfarande, hvilket hvilar p en sådan kunskap, arbeta sig upp till med veten säkerhet och färdighet. Denna ir rättning har helt och hållet visat sin ända målsenlighet, och universitetsseminariern hafva bevisligen bidragit mycket till bildar det af ett lärdt och i vetenskapligt afseend dugligt skollärarestånd. De filologiska seminarierna äro offent liga med universitetet förbundne institute till det ändamål att genom mångfaldiga ö ningar, hvilka föra in i det inre af veten skapen, samt genom literärt understöd a hvarje slag vidare och så bilda dem, hvilk äro behörigen beredda för forntidsvetenska pen, att genom dem i framtiden dessa stu dier vidmakthållas, fortplantas och utvid gas Dessa här meddelade utlåtanden tarfva e någon kommentar för den förståndiga; der emot torde den anmärkning ej vara öfver flödig, att ifrågavarande seminarier inga lunda äro inskränkta till Tysklands univer sitet, utan att de redan banat sig väg til andra länder, nemligen till Schweiz och, se dan 1848, till Österrike, äfvensom att sto anledning förefinnes till den förmodan, at ryska regeringen som bäst förbereder infö randet af sådana läroanstalter vid Ryssland: universitet. Det är slutligen med synerlig fägnad ins, här kan anteckna, att behofve af filologiska seminarier ingalunda är främ mande hos oss, utan att det tvärtom redar vid universitetet i Lund framkallat ett så dant seminarium och enligt all sannolikhe inom icke lång tid skall framkalla ett dy likt i Upsala. Den som möjligen önska bilda sig någon föreställning derom, huru vida af ifrågavarande inrättningar någr synnerliga frukter kunna förväntas, kar uppkasta för sig endast dem frågan, huru vida icke det universitet står på en högre ståndpunkt, der studenter kunna öfva sig uti att efter vetenskapliga lagar utarbets philologiska afhandlingar än det, der de ännu nödgas öfva sig uti att skrifva latin ska krior, dock vänte han icke, att sådana frukter skola mogna under en natt, utan ihågkomme, att god ting tarfvar god tid. Hvad allt inneslutar icke redan en sådan frukt! Då nu grundligbst i vetandet på en gång är det högsta mål, till hvilket ett universitet bör sträfva, och det nödvändiga vilkoret för en lärares duglighet, så tyckes deraf följa, att alla öiverläggningar såväl om universitetens reorganisation som om lärarebildning röra sig på lös grund, om man dervid icke närmast tager i betrak tande bildandet af sådana instituter vid uni versiteten, hvilka äro det nödvändiga vilkoret för befordrandet af förenämnda grund: lighet. Då dessa tankar gripa djupt in såväl ij universitetens inre lif, som ock i hela det kögre undervisningsväsendet, så är det i hög grad önskvärdt, att man från universitetens sida ville offentligen uttala sina isigter rörande de högvigtiga frågor, hvilka varit föremål för denna artikel. G.