Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 3

ffinner skäl bestämma. I andra punkten had utskottet i anledning af de väckta motio nerna om upphäfvande af den i du gäl lande stängselförordning intagn: bestäm melsen, att, der stängsel icke finnes mellar egor, som utgöras af skog, utmark elle: beteshage å båda sidor, marken skall anse: vara till gemensamt mulbete upplåten, lika ledes föreslagit, att riksdagen skulle aflåts en skrifvelse med anhållan, att K. M:t ville efter landstingens hörande taga i öfvervä gande, huruvida för landstingsområde eller viss del deraf bör förordnas om inskränk: ning i rättigheten att låta får och getter beta ä sådan skogsmark, som anses vara till gemensamt mulbete upplåten; och slutligen hade utskottet hemställt, att en fram ställning hos K. M:t måtte göras om vidtagande af åtgärder i fråga om skyldighet för kronan att, om så fordras, deltaga i egoskilnaden för sådan mark,som med egan: derätt varit åt enskild person eller viss menighet upplåten och till hvilken kronan se dermera genom köp blifvit egare. Rörande första punkten uppstod i båda kamrarne en liflig diskussion, dervid i den Första mot förslaget uppträdde frih. Sprengtporter, grefve J. O. Mörner, hrr v. Gegerfelt och Caspersson, de senare dock hufvudsakligen på formella grunder, under det de båda förre framhöllo åtskilliga praktiska svårigheter dervid. För förslaget talade i främsta rummet hr Odelberg, hvilken dock deri önskade den förändring, att borttagandet af stängselvitsords gällande inom visst område skulle endast göras beroende af vederbörande landstings vid ett sammanträde och med enkel röstpluralitet fattadt beslut. Med honom förenade sig hrr Hasselrot, Vallenius, C. Ekman, Asplund och grefve Hugo Hamilton med flere. Desse talare framhöllo de stora hinder för en ändamålsenlig och rationel skogshushållning, hvilken vore en följd af den snart sagdt oinskränta betesfriheten, som nu enligt gällande lag vore medgifven, samt den ofantliga besparing i skog och arbetskrafter, som skulle vinnas. om hägnadsskyldigbeten kunde afskaffas, samt fäste tillika uppmärksamheten på, att de med förslaget afsedda fördelarna svårligen skulle kunna vinnas medelst den af nutskottet i fråga satta förstärkta majoriteten i landstingen. Vid anstäld votering bifölls också hr Odelbergs förslag med 88 röster mot 6, som voro för afslag. I Andra kammaren åter antogs vid votering utskottets förslag med 94 röster mot 64, som varo för afslag. För bifall yttrade sig frih. Åkerhjelm, brr Åstrand, Helander. Casparsson, gretve Björnstjerna, hrr Lundström, Hammarberg m. fl., hvaremot afslag yrkades af hrr O. B.: Olsson, Hjelm, Jonas Andersson, Sv. Nilsson i Österslöf m. fl. Öfriga punkter godkändes i båda kam rarne efter ingen eller obetydlig diskussion. Statsutskottet hade i första punkten af sitt betänkande i anledning af väckta motioner om förändrad reglering af skjutsvä sendet hemstält, att riksdagen mätte i skrifvelse anhålla, att, med bibehållande af nu gällande bestämmelser rörande legan för gästgifveri-, häålloch reservskjuts, der skutsningsbestyret icke är stäldt på entreprenad, K. M:t ville förordna, att legan för entreprenadskjuts må, der den icke i följd af särskilda förhållanden är eller varder till högre belopp bestämd, utgöras med bögst 1 krona 60 öre milen för hvarj: häst. Mot denna hemställan hade åtskilliga ut skottsledamöter af Andra kammaren afgifvit en så lydande reservation: att riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det K. M:t, så snart ske kan, behagade vidtaga sädana åtgärder, som leda derhän, att K. M:ts befallningshafvande och landstingen må, utan hinder af någon på förhand bestämd taxa för skjutslegan, få länseller distriktsvis ordna gästgifveri-, hålloch reservskjutsväsendet efter sig företeende omstäundigheter, dock så att den resande mä betala skjutsens fulla värde, der entreprenör kan erhållas och landstinget icke finner skäligt anslå medel för skjutslegans nedsättande. Om detta förslag uppstod i Första kammaren en längre debatt, under hvilken hrr Burman, Sundell, C. G. Mörner, v. Koch, C. Ekman, grefve af Ugglas och frih. Funck talade för bifall till utskottets förslag, samt hrr Tornerhjelm, Brun, Storckenfelt, Walle nius, v. Geijer och v. Essen för bifall till en af flere ledamöter inom statsutskottet afgifven reservation. . Första kammaren biföll såväl denna som följande punkt af utskottets förslag derom, att det å sjette hufvudtiteln i nu gällande riksstat uppförda reservationsanslag till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande, måtte till 175,000 kronor förhöjas. I Andra kammaren debatterades denna fråga länge, men då ännu 9 talare voro anmälda kl. 11 på aftonen, samt då flere olika yrkanden blifvit framstälda af de tjugu talare, som förut uppträdt, hvadan man hade att förutse flera voteringar, föreslog talmannen diskussionens afbrytande och sammankomstens upplösning. För frågans behandling i denna kammare skola viframdeles i ett sammanhang redogöra. Första kammaren biföll dessutom utan; diskussion statsutskottets afstyrkande af väckt förslag om anslags beviljande till lättnad af vägunderbållningsskyldigheten. Vidare beslöt kammaren attinstämma i det af Andra kammaren fattade beslutet om till sättande af sockenrevisorer för granskning