Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 3

dels af Trefusis, ej särdeles högborna, men icke desto mindre, ganska vackra flickbe: kantskaper. Bröllopsfrukosten utmärkte sig framför alla fester, som tillförene blifvit gifna på detta ståtliga herregods. Alla in bjudna gäster infunno sig mangrant, till och med lady Ferrers med sina döttrar, ty ehuru de sistvämndas harm var stegrad til det yttersta, riskerade de ej att uteblifva emedan -derag frånvaro kunnat tydas, som om lady Blanche känt sig förnärmad att e vara bruden. Trefusis ver underbar att skåda, der hor den sista aftonen före bröllopet satt fram för den stora marmorspiseln i salongen; de Vigne på en låg stol vid hennes fötter, mec blicken hänförit fixerad på hennes ansigte Hon liknade i sin svarta skönhet en af Ru bens eller Guidos glödande, vällustiga gu dinnor eller sibyllor. De Vigne hade ej ögor för någon annan än henne. Den till vä sende, utseende och hållning så utmärkt nobla gamla modren satt bakom dem, ängs. ligt betraktande deras olika minspel. Längre fram i rummet spelade Ourly ett parti ecarte med den sqvallersjuka, farliga lady Fan tyre, som, Bina sjuttiosex år oaktadt, upp trädde i utringad, med smutsgula spetsar garnsrad klädning, solfjäder, plymer, blom mor och mer eller mindre falska juveler. 8Se på de Vigne, hviskade Sabretasche till mig. Han strålar af en salighet, som stode han vid paradisets öppnade portar, Han Intar sig öfver henne och dränker sig i hennes ögob, som låge hela hans himmel deri. Ett år härefter önskar han att han aldrig hade sett hennes falska ansigte. I himlens namn. öfveratels utropade jag ofrivilligt, vet ni något ondt eller skam ligt om henne? Jatet specielj, svarade öfversten förvå nad, mgon är hon inte en qvivna och är ej de Vignve, stackars galning, alldeles för ung att gifta sig? Med sådana premisser som dessa, behöfs ej särdeleg stop skarpsyat het för act gissa gig till slutet. Lika stor koptradt yoni den gåmla, smiukade, aktrig