Aftonbladet – 5 maj 1874, sida 3

lefva. Vi bibehålla samma umgänge och samma förströelser som förut. Derför ati man gifter sig, behöfver man väl inte blifva kedjade tillsammans som tvenne galerslafvar utan annat sällskap än hvarandra. Jag måste göra henne till min brud, eljest skulle jag blifva galen, men hon är ingen svär misk månskenshjeltinna, som fordrar en ständig Uppvaktning och ideligt kärleks pjoller, och hon är säkerligen den sista qvinna, som skulle vilja beröfva mig den frihet, hvarförutan äktenskapet enligt mam mas förmodan skulle blifva mig en börda. Hvad var det mer mamma önskade säga? Är du follkomligt säker, att du aldrig kommer att älska någon annan? De Vignes otålighet ökades. Han kastade hufvudet tillbaka och svarade med en konstladt mild ton: Ni försöker verkligen att sträcka er blick alltför långt in i framtiden, min mor. Vi menniskor ega inte förmågan att förut: se, hvad söm skall komma att hända oss, och ingen skulle väl vara i stånd besvara en sådan fräga. Hvad jag vet är, att jag nu älskar djupare och varmare än någonsin tillförene, och detta är nog för mig. Men inte för mig, sade modren med en tung suck; jag känner ditt sinnelag, ditt hjerta och din natur för väl för att inte kunna kasta en blick in i din framtid: Dn gifter dig nu under berusningen af en ögonblicklig passion och säljer, lik tusende före dig, friheten och kanske äfven den verkliga lyckan för priset af några korta månaders känslosvall. Jag känner inte miss Trefusis och vill ej säga något emot henne, men jag känner dig. Din kärlek grundar kigantagligen på, att du blifvit förblindad at hennes skönhet, hvilken enligt verldens om: döme lär vara oöfverträfflig, men under det dagliga umgänget skall du snart tröttna dervid, ty ögat mättas snart på hvad det stundligen kan få betrakta. Har du inte otaliga gånger förut varit förtjust, men vexlat tycke, Granville? Sedan steget en gång är uttaget, skola kanske långa år a!