Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 2

stone bör den nya praxis, som håller på att utveckla sig, ej si i strid deremot. På samma gång derför som vi anse interpella tionen och ett debatterande af regeringssystemet vare sig vid föredragningen af berättelsen öfver bvad i rikets styrelse sedan förra riksdagen sig tilldragit eller vid remissen af statsverkspropositionen vara både lagliga och lämpliga, gunna vipå ofvan an förda skäl ej inrymma samma berättigande åt framdragande af anmärkningar i en enskild konstitationsutskottsledamots reservation mot dechargebetänkandet och diskussionen i kamrarne deröfver. Denna uppfattning tyckes också vara re geringens, ty, ehuru både utrikesministern och statsrådet Berg under onisdagsdsbatten ingingo i svaromål angående regeringens behandling at frögorna rörande lotsningen i Öresund och upphätfvandet al rikestöthöllareskapet i Norge, skedde det wader ut tryckliga förbehåll, att det icke fick anses säsom något prejudikat, samt af den orsa ken, att dessa frågor voro allmänt känd: väckt stor uppmärksamhet och varit f mål för en liflig offentlig diskussion. Den tredje anmärknoiagen deremot, som rjorts i en reservation, rörande muraktlåtenhet a! grundlagsenliga former vid expeditionen a! ett ärende på chefens för eeklesiastikdep: tementet föredragning, upptogs icka till h svarande, emedan nämnde minister ans sig ej pligtig dertill; då den kommit frör en enskild person, och ej från konstitutions utskottet. Na kan väl anses, och den äsig ten uttalades äfven under debatten, av cklesiastikministern lika väl som hans nämnde kolleger, bort finna sig föranlåten att afskudda sig den gjorda beskyllningen men här är dock frågs om väsentligt olika saker. De båda andra anvmärkningarne rörde ämnen, hvilka regeringen sjelf ge nom officiella tillkännagifvanden låtit kom ma till allmänhetens kännedom, då de sistnämnda åter var väckt endast med stör af genom protokollsgranskningen inbemtac kännedom, Det berättigaude derför, som möj ligen kan tillerkännas de bäda förra, och son bevekte konungens rädgifvare att besvar: dem, kan derför svårligen komma den tredje tilldel; och man kan näppeligen uadgå at förundra sig öfver att den kunnat vackas och det dertill af en ståtsrättslärd, hvilket tillförene motsatt sig enskilda utskottsle damöters rätt att i dechargebetänkande vidfogade reservationer framställa andr: anmärkningar, än de af utskottets majorite gillade, och ej heller nu tycktes vara full ense med sig sjelf rörande det räntsliga I sin åtgärd. Augbende både lotsoch ståthållaretrå gorna böra de af ministrarne: och i don senare tven at frih. L, De Gear meddelade upplys ningarna hafva visat att rikets sannskyl diga nytta icke blifvit äsidosatt, och, dl den enda af konstitutionsutskottet framstäli da ånmärkvingen biträddes af blott ett få tal bland riksdagens medlemmar, torde ick sjelfva dechargedebatten kappa anses hafiv: gjort någon ändring i regeringens stälning Den har visserligen konstaterat att denn: icke eger det understöd i representationen förtroende, att den på längden kan anses håll bar, men detta förhällande var kändt läng förut, så att frägan om ministerens afsän; och en förändring af principerna knaptka anses för annat än en tidsfråga.