Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 2

De från Spanien senast inghende nnder rättelserna gifva vid handen, attregeringstrapperna varit lyckliga mot carlisterne och äfven dessa medgifva. att Serranos armå vunnit nägra fördelar under de sedan itisdags timade fiendtligheterna. Det telegram, hvarnti marskalken meddelar regeringen i Madrid stridens återupptagande, berästar också, att general Concha bomäktigat sig några ställningar vid Las Manccas och att Serrano äfven fördrifvit fienden från några icke närmare angifna punkter. Dot är na turligtvis icke lätt att af dessa underrät telser göra sig något klart begrepp om den af de kombinerade armetårerna nu verk stälda planev, så roycket mindre som den hålles hemlig; men enligt ätskilliga kor respondeuser till franska, tyska och engelska tidningar skall den bestå deruti, att general Concha öfver Balsameda söker falla carlisterne i flanken, under det Serrano samtidigt anfaller dem i fronten. Mycket delade meningar råda, burnvida denna plan skall tycka: eller ej, mena man ser emellertid, att carlisterne äro beredda att gifva Conchas trupper ett varmt mottagande, enär de koncentrerat 18,000 man vid Balsa meda och fört dit 16 af de kanoner. som förut användes vid Bilbao, Det försäkras. ätt Bilbao kan bälla sig ännu en månad, men att Portugalete fortfarande är besatt af carlisterne. Iadependance, hvars under rättelser från krigsskådeplatsen varit de tillförlitligaste, ser ingen möjlighet för att de republikanska trupperna, trots deras framgångar, så snart skola komma i besittning af fienders ofantligt starka ställningar. Times tror sig veta awt franska regeringen möjligen kommer att erkänna carlisterne som krigförande makt och att polisprefekten i Paris och en medlem af franska na tionalförsamlingen besökt det carlistiska högqvarteret. Denna underrättelse läter duck icke mycket sannolik. Den rörelse till förmån för Irlands sjelfstyrelse, hvilken är känd under namn af home rule, har ännu aldrig blifvit riktigt och bestämdt definierad. En af de irländska deputerade, mr Butt, hvilken all sid uppträdt som en ytterst nitisk förkämpe för sitt lands sjelfstyrelse, har emellertid nyligen bidragit till att sprida ljus öfver sitt partis sträfvanden. Han har nemiigen understält parlamentet tre motioner, som afse att förbättra vallagstiftningen i Irland samt att utveckta don allmänna rätten der, och genom dessa motioner. sprides icke obetydligt ljus öfver de orättvisor, för hvilka iuvänarne på Gröna ön anse sig vara utsatta. Under det i England hvarje till myndig öl ter kommen medborgare, hvilken under ett ärs tid, 8om egare eller hyresgäst, bebott tt hus i en kommun och betalt fattigskatt, ierigenom är valberättigad, erhålles icke i Irland valrätt, såvidt ej husbyran uppgår till minet fyra pand. Butt begär att de båda länderna skola i detta hänseende bli likställda. I Evgland hafva stadskomwunerna derjemte en rättighet, af hvilken Irland ännu icke kommit i besittning, nemligen att sjelfva utnämna sina sheriffer och fredsdomare. Butt begär att Eogland och Irland äfven i detta hänseende skola bii iikstälda. Slutligen föreslär Butt, utan tvifvel för att samla materialier för genom: lrifvandet af en valreform, hvilken den all männa meningen för hvarje dag anser nödvändigare, att en noggrann förteckning skall afgitvas öfver folkmängden, öfver antalet af inregistrerade vaålmän och öfver samtliga de borgare, som äro ioskrifna i Englands och Irlands kommuner. En dylik förteckning finnes visserligen redan, men den daterar sig från Juvi månad 1872. Den bekräftar dock fullkomligt nödvändigheten af den reform, som home rulers önska, emedan då folkmängden lägges till grund. Enpgland, Skottland och Irland borde hafva respektive 476, 70 och 112 representanter i underhuset, under det England nu har 493, Skottland 60 och Irland 105. Men ätven i andra punkter är den. nuvarande. lagstiftningen orättvis, till exempel med afseende på de irländska städernas rättighet att skicka deputerade till parlamentet. Sålunda hafva de tre stora städerna Dublin, Cork och Belfast blott rättighet att skicka sex deputerade till underhuset, och detta missaförhöllande träder ännu skarpare i dagen, då vi säga att de tretiotre irländska städer. som äro representerade i underhuset, hafva rättighet att sända tretionio deputerade och att folkmängden i Dublin, Cork och Belfast fvllkomligt motsvarar de öfriga tretio städernas. Sannolikt kommer dock den konservativa majoriteten i parlamentet att afslå Butts. motioner, och torytidningarna för klara att initiativerna i sådana saker, som de af Batt föreslagna, tillbör regeringen. Home rulers hafva emellertid visat att deras sträfvanden icke äro så orimliga, som man i England länge påstått. Journal des Debats, bvilken ofta innehåller mycket intressanta korrespendenser från Rom; meddelar i sitt senaste nummer följande bref från det italienska rikets hnivudstad: De italienska deputerade klaga ständigt öfver parlamentssessionernas långvarighet; de tycka att man sammankallar dem för tidigt och att man hemförlofvar dem för sent. Men de som framställa dessa beskärmelser märka ej, att de böra tillskrifvasig sjelfva alla de olägenheter, som de tillskrif va regeringen. Ty om de missnöjda infunne sig nägot flitigare I sammånträdena. om de vissve att lägga band på sin öfverflödande svada, om de gjorde mötena något långvarigare, om de icke så ofta toge permision och om de icke jemt och ständigt afbröta