Aftonbladet – 1 maj 1874, sida 3

fången i passionernas rosenbojor... Märkvärdiga ögon du har, Arthur — jag kan ej bestämma deras färg, Hvad tänker du ge lady de Vigne till bröllopsgåfva? Förb—a mig inte det ringaste. Han är alltför god för en så kall, beräknande, äre lysten och hjertlös ränksmiderska. Man skulle kunna tro, att du sjelf vore kär i benne, Chevasney, Låt mig uppfån ga just det der förgrymmade uttrycket i dina ögon — du liknar en Jupiter tonans.w Så utomordentligt skicklig den qvinnan är, mumlade jag. I intriger, ja! I kunskaper, nej! Hon är genomstuderadt slug. Hvar i himlens namn kommer hon egentligen ifrån? Hon talar en afskyvärdt ogramatikalisk franska och eger, hvad jag vet, ej en enda talang. Hon dansar och rider väl samt klär sig yt terst smakfullt, har en, skarp och näbbig tunga, hvilken af hennes beundrare anses Qvick. Det skall verkligen smärta mig att se-de Vigne falla offer för en qvinna, med hvilken han inte har någonting gemensamt med afseende på hufvudets och hjertats egenskaper och som säkerligen en veckaefter smekmånadens slut skall komma honom att bittert ångra sin då ohjelpliga obetänksamhet. Kan ni inte varna honom, började jag. Han afbröt mig med en uttrycksfullt gest. Varnal... Min hedersgosse, om du vill påskynda ett äktenskap, då skall du varna kontrahenterna derför, I kärleksaffärer må ste man vara försigtig; tredje person verkar i sådana fall aldrig förmånligt. Ju kinkigare saken är och ju mer du blandar dig deri, desto säkrare får du mulåsnans envis het att handskas med. Den gyllne bojar har en förunderlig makt att förvandla der ljufvaste, älskligaste och ömmaste engel till den hårdaste och omutligaste tyrann. Trefusis har dock aldrig varit så mycket engel, att hennes tyranni blir bjert afstickande. Jag skrattade. För himlens, qvinnornas och beständighetens skull, gift er aldrig, uf: verste!