Till Redaktionen af Aftonbladet! Det torde finnas få civiliserade länder, der oaktsamheten och oföretagsamheten orsakat så mycket ondt, hindrat så mycket godt, som här i Sverige. Denna oaktsamhet och oföretagsamhet har uppenbarat sig icke blott i lagstiftning och lag fkipning. utan äfven i en mängd särskilda hushållsbestyr. Den eger rum i både stora och små saker, och i så många, att uppräknandet deraf och befogade anmärkningar dervid skulle upptaga en stor foliant. eningen med denna uppmwats är dock icke att påbörja ett krig mot denna oaktsamhet och oföretagsamhet, dertill jag eger för litet hjelptrupper, utan endast att fästa uppmärksamheten vid jet beklagliga förhålladet, att icke, såsom flerstädes utrikes, de s. k. småfåglarne, lika väl som den ssk. skogsfågeln blifvit genom lag fridlysta åtminstone någon tid på året. De flesta slag af dessa småfåglar utöfva till menniskans fördel ett ganska betydligt inflytande i naturens hushållning. De förtära nemligen en oerhörd mängd insekter och maskar, som eljest skulle orsaka oss en ganska stor skada. Om man besöker Djurgården vid midsommartiden, skall man de flesta år se ekarne och andra för maskar och insekter begärliga träd derstädes mer eller mindre, stundom helt och hållet aflöfvade, enär maskarne uppätit bladen. Dessa maskar skulle dock icke tilltaga i sådan mängd, som nu är fallet, derest småfåglarne lemnades i fred, för att fullgöra ett dem af naturen utstakadt värf, och deras bon icke förstördes eller beröfvades äggen. De hafva nu icke något skydd, utan tvärtom de värsta fiender, som finnas, eller okunnigheten, lättsinnet, obarmhertigheten och vinningslystnaden. På våren under deras parningstid, böjer Sod en hop rd pojkar i Stockholms omgifningar och fånga eller döda på hvarjehanda sätt en hop småfåglar, som de setes RN RETT RON XIX --RE—X—Ö RER OR KKE—5——5—-ttöt TT