Aftonbladet – 1 maj 1874, sida 3

liera kyrkogång, sin skrytsamma välgören het och sina småbarnsskolor samt besinnar att han nu gifvit sig af till Boulogne med he derliga arbetares, för enkor och barn lång. samt hopsparade penningmedel för att sam vetslöst njuta skörden af deras ärliga ar betes utsäde, då blir man frestad att hat: den så kallade filantropien. Jagå! Tressillan är således ett af hans offer. Ja, jag såg hans namn bland alla de an dra på listan här om dagen och i måndags mötte jag honom med hans lilla dotter — nej, dotterdotter, tror jag. Lilla Alma, som. vi förutsågo skulle bli en så vacker flicka. Nåväl, fortsätt! Jag blef mycket glad att se honom, ty om du mias tyckte jag särdeles om den älskvärde gubben. Jag frbigade honom. hvarest han bodde, och han svarade småleende: i ett litet hus vid Surreygatan. jag måste inskränka mig nu, som ni kanske vet. Jag besökte honom i går; hvilken af skyvärdt obeqväm bostad de hade! Han ät alldeles samme fromme, menniskovänlige gentleman som förr. Jag är inte särdeles blödig, men det ordeatligt skar mig i hjertat att se den gamle ädlingen bringad till tiggarstafven för en sådan bedragares skull Han bär sin olycka med samma vördnadsbjudande hållning som han förut represen terade välmakten. Har han ingenting qvar. Inte det ringaste. Hela hans kapital var placeradt hos Lacquers; Weive Hurs går att betala kreditorerna och ingenting kan man göra — han är så förb. — nej så aktningsvärdt stolt. Följ med mig till honom i dag, vi fara dit på tio minuter och vi måste nu fördubbla vår uppmärksambe: emot honom. Bing och säg till om kabrio letten, så hinna vi tillbaka före middagen De grå hästarne voro inom tio minute: framkörda — och på lika lång tid anlände vi till Surreygatan. En irländsk, klumpig, okammad piga vi sade oss en trappa upp. Tressillian val