Aftonbladet – 30 april 1874, sida 3

egnar henna den minsta uppmärksamhet. Qvinnan älskar experimenter och släpar sig hellre efter den liknöjde än hon föredrager den hon beherrskar. Dessutom äro vi af en svartsjuk disposition, vi hata hvarandra af bjertans grund, och om en man försummar osg, tro vi alltid, att han regeras af en annan böjelse, orsak nog att egga oss till otroliga bemödanden för återvinnande af hans ynnest. Det är emellertid ett riskabelt spel, ty männen tåla sällan trots, och när vi reta dem, ha de lätt att rymma fältet för att börja sin manöver, der triumfen är mera viss. Karlarnes största an; språk är nöjet — der det tryter, slappas intresset för att vakna på annat håll. Sannt nog, avarade Trefusiz, men för en del äro svårigheterna af en ganska eggande natur. Män af en stark viljekraft och eldiga passioner tröttna snart på snabba eröfringar och ett lätt fäldt villebråd. De Vigne är en sådan karl. Uppkalla hans energi — och han vinnes; gif efter — och han förloras. Må vara! Da känner honom bättre än jag och handterar honom efter godtfinmande. Han är af den sortens folk, som aldrig äro tillfreds utan sinneseggelser, faror och ansträngningar. En sak måste jag likväl särskildt nämna, att hans trägna umgänge med sina begge vänner inte är fördelaktigt för oss. Denne pojke Chevasney — — t Ja, pojke, i sanning! upprepade Treusis. Är de Vigne emellertid mycket fästad vid. Kan väl vara, men de Vigne låter sig inte påverkas af någon. Jag hoppas det, med undantag af dig, och det blir sannerligen ej till hans fromma, stackarg karl! Han är likväl ett ståtligt effer, en utmärkt vacker karl, skrattade den gamla ladyn. Den oemotståndlige Sabretasche är emellertid vida farligare än lille Chevasney. Han genomskådar os, och jag vågar tio mot ett, att han skall gätta de Vigne i försvarstillständ.