Aftonbladet – 30 april 1874, sida 3

Samtiden och lärarebildningsfrågan I veckozrkriften Samtiden n:r 17 d. å. för kommer en artikel, benämnd Det tilläm nade pedagogiska seminariet, som vissen ligen, med afseende på sitt innehåll ej för tjenar synnerlig uppmärksamhet, men sor dock i följd af en viss saftighet i stile samt utgifvarens kraftiga apostill torde finn: ätskilliga läsare och derför ej bör lemna utan genmäle. Det af komiterade föreslagna pedagogisk: seminariet karakterisreras af förf. — och här instämmer utgifvaren — såsom ett lös experiment, ett improviseradt system fö lärarebildnings bibringande, ett förgöl att a priori konstruera något hittills allde 1es okändt nytt, o. 8. Vv. (ty beskylninger idislas under alla möjliga former). Dethe ter till en början, att komiterade, enligt ege -medgifvande, hvarken egt tid att ge fråga en fullständig utredning eller sett utlandet: pedagoska anstalter i full verksamhet. Dess: påståenden äro helt enkelt osanna elle vrängda. Det är endast i formelt hänseendi komiterade förklarat sig ej hafva hunnit ut arbeta sitt betänkande så noggrant som de önskat (Bet. s, 3). Vidare ha de väl ejut tryckligen omtalat, att de sett utländsk pedagogiska anstalter ifall verksamhet, mer att så verkligen varit förhållandet, framgå tydligt af flere ställen i Bet. (ss. 19, 23 28—31); och till yttermera visso kan här meddelas, att de pedagogiska anstalterna : Stettin, Leipzig, Helsingfors, Petersburg Nivelles och Bruges vid olika tillfällen blifvit under pågående verksamhet af komitemed lemmar besökta, Vi komma nu till hufvudbeskylningen, nemligen att komiterades för slag vore ett experiment och saknade stöd af erfarenheten från vårt eget eller andra länder. Till en viss grad kan detju sägas om allt nytt, att det är ett experiment, och den föreslagna anstalten är så till vida ny. som komiterade sökt på ett sjelfständigt och efter vära behof afpassadt sätt begagna den erfarenhet, gom i utlandet på detta område vunnits. Men att den irgalunda kan kallas ett experiment i den meningen, att den skulle sakna stöd af all erfarenhet, det borde förf. med den ringaste grad af god vilja hafva kunnat inse. Ser man nemligen på de särskilda sidorna af anstaltens orga nigation och verksamhet, dess styrelse, lä rare, lärjungar, den undervisning som med: delas o. 8. v., så skall man näppeligen finna en enda, som ej grundar sig på erfarenhet. såsom lätt inses genom en jemförelse med den historiska öfversigten. Ja, det finnes utländska anstalter, som t. o. m. i sin allmänna organisation hafva mycken likhet med den föreslagna anstalten, t. ex. det fin ska normallyceet, det Zillerska seminariet m. fi. Hvad som skiljer den förra från de senare och är mest karakteristiskt för dem samma, är dess konseqventa genomförande af den sammanhängande öfningsundervisningen 4 verklig klass — och märk väl! detta moment har vunnit förf:s odelade bifall. Alltså, endast i den punkt, som förf. gillar, kunna komiterade ej åberopa en fullständig erfarenhet, men väl i alla andra delar af förslaget. De kunna t. o. m. åberopa inhemsk erfarenhet så till vida, att profårs inrättningen visat sig otillräcklig att fylla bekofvet, och så till vida att denna inrättning, om den fullständigt utvecklas, i sjelfva verket öfvergär till pedagogiskt seminarium med tillämpningsskola (Bet. ss. 26—28). Men icke desto mindre är det sant, hvad komiterade yttra, att de ej inågon af de utländska anstalterna egt ett verkligt mönster, som de kunnat följa och efterbilda. Är det detta förf. finner så tadelvärdt, att komiterade ej valt ett utländskt mönster att efterbilda, att deras förslag ej är utarbetadt efter det allena saliggörande tyska receptet? Det ser nästan så ut, att döma af förf:s hänvisning till Tysklands föredöme, hvilket skulle mana till helt andra åsigter och afskräcka från alla sådana försök som det nu i fråga varande. Förf. visar härmed en: dast, att han ej känner de pedagogiska förhållandena i Tyskland, hvarken genom per. soalig erfarenhet eller ens genvm Jitteraturen. I detta land, och i synnerhet i Preus: sen, råder nemligen allmän missbelåtenhet med den praktiska lärarebildningens n. v. beskaffenhet och påyrkas kraftigt en för bättring, såsom man lätt kan öfvertyga sig genom enskilda samtal med tyska skolmän och genom en flyktig blick på den tyska pedagogiska litteraturen (se t. ex. det i Pedag. Tidskr. April-häftet refer. yttrandet at år Dillenbarger, medlem at skolstyrelsen för Schlesien; dr Schraders Erziohungs-und Unterrichtslehre, 2:te Aufi. 1873; Verhand langen der 4:ten Pommerschen Direktors. Conferenz 1870, 0. s. v.). Orsaken, hvarför det oaktadt ingenting nytt kommit till stånd, ligger dels i segheten af gamla fördomar och gamla institutioner (ty det finnas dock sedan länge pedagogiska institutioner) dels i meningarnas olikhet, när det blir frågan, Ör göras, ändtligen i den