Aftonbladet – 30 april 1874, sida 3

vara desto mera skarpsynt, väl kunde se drack allt djupare klunkar ur den giftiga rasdryck, hvilken med en så förförisk makt fördes till. hans törstande läppar. Vi svuro öfver Trefusis olycksbringande välde och beklagade med vänskapsfullt deltagande de Vignes blindhet, men vi kunde: lika litet minska det förra som bota den senare. Att varna en man för den qvinna han älskar, är att gjuta olja på elden. Sabretasche visade mig en utomordentlig vänlighet, införde mig i sina kretsar, de utvaldaste i staden, inbjöd mig till sina utsökta middagar, gaf mig tillträde till sin atelier, det mest luxuösa konetkabinett man någonsin kunde tänka sig ech hvarest han, sysselsatt med sina skulpturarbeten, aldrig fick störag. Ingen kände ända till fulländning såsom han den stora konsten att lefva; och han egde äfven allt som kunde förläna lifvet behag — rikedom, förfinad smak, talanger, klokhet och snille, vänner, som afgudade honom, qvinnornas beundran och i förening med allt detta ett mildt sinnelag och den högsta grad af belefvenhet. Likväl kunde man alltid äfven under hans qvickaste skämt och hans blidaste leenden spåra en skugga af vemod, ett drag af djup och intresseväckande melankoli. Måhända hade han njutit lifvets fröjder för tidigt, måhända tröttade de honom mera än roade; kanske fick hans gudaborna gnille ej den näring det kräfde, kanske bodde i hansisjäl en längtan, som ännu ej kände sitt mäl — tusende olika gissningar hade af lika många menniskor blifvit uttalade, men ännu hade ingen ens med aningens-ledning löst hans gåta. En morgon gick jag vid hans vanliga mottagningstimme kl. 9 för att frukostera hos honom, Jag gjorde en liten omväg omkring Park Lane för att genskjuta Gevendalina Brandling, Curlys äldsta syster, en särdeles behaglig, adertonårig, ljuslockig flicka, som dagen förut anförtrott mig, att hon tillika med guvernanten plägade åtfölja sina småsystrar på deras morgonpromenad. Som emellertid ingen Gwendalina syntes