Aftonbladet – 30 april 1874, sida 3

månaden kan man bevara illusionen och faller i beundran för de englalika skönheter man träffar i salongen och på promenaderna. — Vi gå på baler för att dansa och på middagar för att konversera, äta lärka som annan fågel och dricka olika champagnesorter utan urskilning. Vi tro på oskuldsfulla smålöjen och framläspade artigheter, antaga med förtjusning alla be räknande mödrars nedlåtande inbjudningar, föga anande, att ej allenast vi sjelfve, utan äfven de rika kamrater vi på nädig anmo dan medföra i deras salonger, äro afsedda att offras upp. Detta halfrusiga tillstånd varar kanske en månad, då aflägges bindeln och ersättes af enkellorgnetten, hvarefter vi blifva öfvertygade om vår egen position i detta aktningsvärda samhälle, finna att middagarne äro skapade att öfya gommen, ej konversationstalangen, och blifva skarpa kritici på vackra smalben samt upphöra att betrakta baler som ett nöje. Sådan syntes mig min inträdesperiod i detta samqvämslif, af hvilket jag njöt och fröjdades äfven sedan jag upphört vara blindbock, hvilket — tack vare Sabretasche och de Vigne! — in. skränkte sig till en ganska kort tid. Af de Vigne såg jag i allmänhet ej mycket, ty på promenader, operor, konserter, baler m. m. var han ständigt Trefnusis lika trogne som uppmärksamme riddare; han hade nu ställt en af sina vackraste hästar till hennes disposition och vid middags ridterna i Hyde park uppträdde det ståtliga partiet till allmän beundran för hvarje åskå. dare. Ännu hade likväl icke hans sträfvan den bestämda karakteren af fångenskap för för lifstiden, och de Vignes alla artigheter oaktadt, hade han ej af Trefusis erhållit oå mycket som en rad till tack för med oer hörda avårigheter anskaffade konsertbiljet ter, eller en enda blomma ur de bukettel han dagligen tillsände henne. I trots a Fantyres illistiga varningar fortsatte Tre fusis sin taktik att spela obeveklig. Dett: både tröttade, förargade och till det ytter sta hetsade de Vigne, som man, utan at