Aftonbladet – 28 april 1874, sida 2

vid embetsexamina valfrihet skall få ega rum melian letfvanda och döda språk, Tal, hade ej heller trott att frågan öm 7. eller ) krig realkurs skulle betraktås sBä0:m on c cen anslagstraga, tån ått kekerilsen i kr.åi at 89 8 R. FF skulle utala sin be stämda aturt I detta fall, dö man visst hv d man bade att rätta sig efter. Ty det vore af vigt särskildt för föräldrar till söner, som på dessas inskrifning vid ett reflin-nte, att veta när de kanna beräknas släa sin skolkurs, hvarför tal. ock önskade vö a bvil ker br den förändrade orgalisätionon med I atseende på reallinisen -kölle träda iv rket. Hr Bergstedt Wille begagna sig af tilltäfet ab. yura nägra tnkar med hänscende il den af förra riksdagen bes!utads föränd rane anordningen af elsmentarlä overken, hvilka ban då af Atskilliga Omständish ter hindrsdes att tittala, Han sade sig då iörst b-tvifla visheten af beslutet rörande det latinska skrifprotvet. Det svensk latin kal öfvesättnibgsprofvet är nemligen oumbärligt för dem, som skola fortsätta fi ologiska E j 1 f 1 skola egna sig åt milita yrket med afsesndö : f L ( L s l j l stadier, och om det någonsin kan untviras beror pä möjligheten af en mekanisk uppfioning art koncentrera tid, liksom Liebig i sitt kötiextrakt koncentrera: näringsamnen, 3å att på 6 veckor kan meddelas samma undervisniog som förnt på 2är. Dan klassiska bildningen: framtid, för hvilken tal. sedan gammalt hade förkärlek, berodde på att den gjordes tillgänglig (ör ett fatal, j ö alla. Med afseende på deu bildning, som i våra dagar fordras af dem, som skola föra industrien framät, ansåg tal. icke rädi q ligt att ställa realläroverket på amor:ering och trodde det vara omöjligt för ynglingen frän den 8äriga realskolan art vinna in träde vid den rillämnade stora poytekniska anstalten. För öfrigt förklarade han sio mening ej hafva varit att framställa något klander, vare sig mor interpellanten ell-r e ganska värdefulla upplysningar, som departementschefen meddelat, utan biott att urtsla något, som legat honom på bjertat. Grefve Beck Fris var icke tillfredsstäld med dep1-temeatschefens svar rörande real korsen, huravida den skalle blifva 3 eller 4ärig, och ansäg hufvudsaken härvid vara art Tå veta buruvida fordringarna i ena som i andra fallet voro ämrale att ställas lika. Med anledvwing af de gjorda anmärknin garva tog statsrådet Wennerberg Kter till ordet och anmärkte mot hr Riobing att det vid latinska stilprofvet i mogenhstsexamen vore pä det beta likgil:igt, om grammatik finge medhafvas eiler icke, ty saken berodde ytterst på lärarnes bedömande, hvilket troligen rörande mindre fel skulle blifva strän gare, om lärjungarne hade tillgäng till grammatiken. Väl vore det sannt hvad sOm yttrats om konungens rätt att fatta heslat i administrativ väg, men på iksdagens anslag berodde dock ytterst hura lävg kursen skulle ställas för reallinien, ty utan anslag fioge man ej mer än 3 eller 5-klassiga realakolor. För sin del var tat, på grund afv-n af utralanden inom riksdagen, öfvertygad art genom en treärig real gymnasial-öfverbyggnad skulle vinnas hvad genom en sädan kan vinnas, Göres den s:örre, nlifver den lika med tillämpningsskolor och får upptaga hvad dit ej hör. göres den mindre omfattande, skulle den bumanis:iska bildnviogen allt för mycket inskränkas. Med afseende på hvad som yttrats om den por lytek.i-ka skolan och dess anspråk ansigi tal. det vara bättra att vid ett utmärkt institot med furgod undervisvingsmateriel förlägga ett Ars undervi-ning än att hafva en likartad vid en svängd elementariäroverk. H n säg det dessotom lika orätt att förrycka el me tarskolan, så att bon ej längre förblifver elementarläroverk. som att lyfta okskoan till etementarskola, HRibbing 5terupprepade sitt sista spärsmät om den vd, då wan kan beräkna att förminskningen eller förändringen af realkursen kau komma att eza rum, hvarjemte han i förbigående avmärkte att. i fall det vore tik giltigt om yngli-gen vid latinska skri!profvet finge använda grammarik ellericke, den i K. M:ta propositiou i detta fall föresveglade li. d:ing vore värdelös; och hr Bergstedt til!sporde departementschefen, med anldving af dennes senare yttraude, om skilnadeax mellan slemevtaroch tillämpvingsskolor. Härpå svarade statsrädet Wennerberg att han. genom att inlåta sig på dessa fräzor, möjligen skulle framkalla pya interpellationar af föga betydelse, hvarför han ansåg för godt att sluta med det redan sagda, hvilken förklaring mottogs af bifallsrop från kammaren,