Aftonbladet – 28 april 1874, sida 2

STOCKHOLM den28Avril. För förhardlisgarpa i gårdagens atorplena, som varads i Första k-mmareu ti! l. 11 och i den Adra till V; I på satsen, edogöres, så länst utrymart medgitver, på annat ställe i tidnivgen. Esa sarskic apps ärksamhet förtjenar dock den int:es san a diskussion, som vil sammanträdets börja: i Första kammaren uppstod i anled ning af hr Ribbiogs i torsd-gs omnämda iaterpalla:ion till br ecklesiastikminis:erp och i synnerhet dennes svar dera. Diskussionen inleddes af statsrådet Wennerberg, som förklarade sig gerna vilja iogs i ett svaromål på dessa spörsmål, ehurn behofvet af bans närvaro i Audra kamma ren under debatten om Ättonde hufvudtiteln hade hindrat honom att göra det förr. Spörsmälen innefattade egentligen tre frå gor, af hvilka den första lät sklusda: Har hr departementsachefen icke till K. M:ts stadfästelse i underdävighet asmalt ller, om så skett, när kan K. M:ts nädigs beslut väntas rörande de förebadade lin iriogarna för den studerande ungdomen vid statens läroverk? HärpA genmäldes att riksdagens beslu; redan den 6 sistl. Jani. eller kort sedan det fattats, inför konua gen anmäldes, och att K. M:t redan låtit åtskilliga anordningar vinna tillämpning. bvilka ansetts vödiga, innan organisa!ionen i sin helhet träder i verket, Bland vid agna lindringar förtjenade nämnas inskränk ningen i studist af främmande språk; att på läroverkets lägre stadier botaniken ut bytts mot allmän naturlära; hvaremot dep afgedda lindrinogen genom en tidigare slutpröfning i botanik ej kan inträda förr än i sammanhang med ds beslutade kursafslutningarna i tredje och fenite klasserna. Lin drincgarna inskränka sig visserligen änsu blott till de tre lägsta klasseraa, der de sknrftliga himarbetena äfven förut varit obe:ydliga, men pu äro än mindre. Men skälet till att dessa lindringar ej utsträckts längre är att i de öfre klasserna sammanhävga de nämnda arbetena med des vuva raode anordningen af mogenhetsexamen. M-d atseeude ä lärotimmarnes antal had: ä ven liodriogar skett. enär det nedsatts i 1:sta klassen f:än 30 till 24 timmar samt i 2:dra och 3:;j från 32 uill 28. Alls dessa linsringar äro dock ännu biott q vaniitativa, men de böra uppkomma ur en qvalitativ grund, det vill säga, ur en förbäutrad lärometod, ty i ansat fall kan öfveransträng ving lika fulit uppkomma, I sammanhang härmed päpekade tal. ny:tan och nödvändigheten af en pädagogiskt bildnivg, hvilka äfven i förra rikstagens skrifvelse btifvit framhållna. Mean kuvde ou visserligen friga hvarför liniriogarca ej äfven kommit d: högre klasserna till godo; men härdll vor orsaken att intet skäl! fanns att fördröja den nya anordsingen mes atsesnde å de treligsta klagserox, ör.ude hvilka alla voro suse, men vid den 4:ds inträdde delningea af bila niugslinierca och jermed äfven skiljaktig h-t i åsigterna. Jast i denna kammare har ifrågasats huruvida realkarsen borde göras 7ärig eller 9-ä is, då deremot An: dra kammaren bifalut K. M::s förslag ant göra den 8-årig, Häratinnan mäste dock enighet viunas, inuan föreskrifter kunna gifvas mer än för de lägsta klasserna. — Den andra frågan lydde sålunda: Hvil ka ätrgärder kuana från hr departements cbefen förväntas med anledcicg af riksdageas uttalade mening angående ändring af det lvinska stilprofvet uti maturiteta examen? TIaterpellanten hade ock i sammanhang härmed anmärkt, att iagen lin dring i detta fall vidtagits vid sista mogenbetsexanen, hvilket väckt hans ledsnad. men hr statsrådet försäkrade, att en förändring i detta afseende nu skulle ej blif: vit en liodriog, utan en försväring. Det auvarande profvet är grundadt i hela den auvarande undervisningen, både gevom h-m skrifter och på lärorummet; och, ehuru tal. icke ville neka att ett öfversättningsprof frän latin till svenska kunde vara ändamälsenligare. var det dock hans öfvertygelse att det, experimenteradt nu, troligen varit förbundet med ett nederlag. Riksdagens skrifvelse hade ganska riktigt sat en förändring af profvetisammanhang med en förändring i uudervisningsmetoden, och man borie besiona, att den senare bör vara den föreglende och den förra följa deraf. — Det tredjs spörsmålet slu:ligen lydds: Nar kan realskolans kurs komma att fö.— ändras från 9till 8-ärig eller till del 7-årig, dels 9-årig i öfverensstämme:se med Första kammarens sistlidne riksdag fattade beslut i frågan?. Svaret var hel: enkelt att K. M:ts proposition innehåller förslag till en 3 ärig gymnasislkurs på realsidan och att det nu beror på riksiagen och det anslag, den beviljar, om realöfverbysnaden skall blifva 7.8 elier 9 krig. Härefter begärde inierpellanten, hr Ribbing, ordet och utt.lade sin tacksamhat fö: ivpartementsebefen för det lemnade svaret, mena trodds dock icke att genom den nys anordviogen af de tre ligsta klasserna all vore åtejordt, som bor; och kunnat göras; denna vigtiga fräga, för hvilgen tal. i egen skap af far för söner lifligt iotreszeradsig. Han upptog derför den af mioissere sjelf gjorda frågan om lindringarna ej ku pat längre utst-äckas och trodde detta hafva kannat ske i afseende å hemtemata ucar nägou förlust i qvalitetenp. Han hade frågat hvarför vid dei latinska skri!protvet ej grammatik fått medtagas jemte erdbok, emedan detta kunnat inverka lugnande på ynglingarne, man ej erhållit något svar häcpt. Pai. anskg ock art, om Medgifvirs me an ofversätrningsp: of n eVsnska till lativ och tvärtom, hade detta varit ett tecken att q