Aftonbladet – 24 april 1874, sida 3

Iderest ej uti de talande ögonen legat ett uttryck at innerlig godhet och omkring Imunnen ett drag af djup sorgsenhet, hvilka i förening betecknade, att han gömde käns Ilor, som han ej för en hvar ville lägga i Il dagen. Han kuäöde vara trettio, trettiofem eller fyratio år, man hade lika svårt att bestämma ha1s ålder som hans karakter, och då man säg honom, kände man sig fre stad tro på verldens dom öfver honom, hvil ken lydde, att ingen man kunde ega en pålitligare vän och ingen qvinna en flyk tigare älskare än Vivian Sabretasche. Chevasney, hvem tror du är en af de yegerande skönbeterna här?s frågade de Vigne, bjudande mig några cigarrer. Hvad vet jag! Cherryhintonflickan? Var inte tokig. Trefusis, då? Ja, just precis! Hon är fortfarande hos den vedervärdiga irländskan. De bo på Brutotgatan i ett vackert hus och alla menniskor undra öfver, hvar den förnäma la dyn får medel ifrån att föra en sådan stat. Hon ser mycket folk hes sig och de hatva särdeles angenäma mottagningar, eller hur, Sabretasche? Ja, mycket, svarade öfversten med ett tvetydigt smblöje; utan tvifvel förefalla de i synnerhet dig så; den enda entrafgift man behöfver erlägga, är några kompli menter till mademoiselle och två å tre guin6ers points vid miladys kortpartier. Jag vill inte påstå, att alla gästerna äro at bä sta ton, men hvar och en roar sig sjelf och andra, så godt han kan, och om fruntimren inte äro af någon högre bildningsgräd, så äro de likväl i allmänhet ganska vackra. Hvad Trefosis angår är hon mer än vacker, synnerligast då hon röker sin lilla cigarrett; skall du kanske tillåta henne cigarrer, då du blir gift med henne, de Vigne? Nej, inte då. Jask, du är således lik andra karlar, inföll Sabretasche, hvilka hos sina hustrur inte tåla; hvad de tycka om att se hos an-: