Aftonbladet – 24 april 1874, sida 3

vid folkskolor och småskolor. i riksstaten upsförda förslagsanslag måtte förböjas med 120,000 kr. Mot denva utskottets hemstäl isn gjorda sig tvenne särskilda åsigter gäl!ande. Deu ens, som fann försvarare i br; Hjelm, Carl Johansson, Nils Petersson, Liss Olof Larsson, Östling. Hans Larsson, A. Rundbäck, Jöns Pehrsson m. fl., gick ut ph atr, i öfverensstämmelse med en af br Lias Olof Larason afgifven reservation samt er af hr C. Johansson väckt, men af utskottet afstyrkt moriop, anslaget skulle fattsiällas till 122000 kr. samt stadgandet om lönetillskott af allmänna medel ät folkskolor och smäskolor skulle erhålla följande förändrade sydelse: Såsom bidrag till sflsnande af lärare eller lärarinnor vid småskolor, som motsvara sådan skolas ändamäl aut med dela förberedande undervisning för folkskolan, må skoldistriktet, under vilkor ati sådan lärare eller lärarinna är med undervisningen sysselsatt minst åtta månader at året och uppbär lön till belopp af mins: 150 kr., åtvjuta statsbidrag motsvarande hälften af sädan lärares eller lararionas Arliga lön, dock icke öfverstigande 125 kr. andra sidan gjorde sig den äsigten gäl-. lande. att anslaget borde bestämmas till 200,000 kr. och minimilönen fastställas till 200 kr. Denna ksigt, eom uttalades af br. Sven Nilsson i Efveröd. vann understöd a! bryr Peter Olsson fcån Helsirgbore, Lyth, Uhr, Ifvar Månsson samt Abr. Rundbäck,! hvilken vid slutet af debatten öfvergick pål. denna sida. — För utskottets hemställan . uppträdde htr Wigardt, Ola Bosson Olsson, Key, Ola Andersson. J. Andersson i Häcke j. nås, P. Nilsson i Espö, Hörnfelt, Posse, Edström, Granlund m. 1... hvilka framhöllo att. en lön af 200 kr. åt dessa lärare icke kunde anses vara för stor, snarare för liten ersättning för deras mödoamma arbete; men Å andra sidan ansågo, att kommunernas omkostnader för skolorna möjligtvis skulle bli alltför betongande, om förhöjningen sattes högre än utskottet föreslagit. Vid anstäld votering godkändes utskottets hemställan med 111 röster mot 61. I båda kamrarne diskuterades utskottets , förslsg, att K. M:is framställning om anslag för bekostande af rätiskemiska undersöknin, gar endast på det sätt skulle bifallas, att i; för nämnda ändmål snvisades 3000 kronor :. på extra stat för 1875. i; Iaom Första kammaren försvarades detta: förslag endast af greive Beck-Friis, hvaremot hrr Hallin och Brun länge och om ständligt talads för bifall till K. M::s för-. slar, att lön för en rättskemist måtta å, sundhetskollegii stat uppföras med 4500 kr. Sistvämda mening segrade också vid voteringen, med 52 röster mot 43, hvilka afgäfvos för utskottets förslag. 1 Iaom Andra kammaren talade för bifall till den k. propositionen hrr Huss, Lund ström, Sjöberg samt statsrådet Wennerberg, frac:hållande betydelsen och vigten af rätts: kemistens befattning, i synnerhet som för giftningsfallen alltmera tilltaga och som man har att vänta vy giftstadga och suudhetslag, hvilka komme att göra nödvändiga en mängd kemiska undersökringar, hittills alldeles icke förekommande. Grefvs Posse ansåg dock att riksdacen ej borde erbjuda mera än vederbörande begärt, och det vors just på sundhetskollegii utlåtande utskottet grundat den närvarande för d nna gång föreslagna samman, Vid anstäld votsriog bief ock utskottets hemställan bifallen med 96, röster mot 68. I båda kamrarne uppstodo långvariga debatter i anledning af K. M:ts förslag till ny stat för veterinärinrätiningen i Skara samt åtskilliga väckta motioner i syfte att få veterinärinrättsingen förvandlad till ett fullständigt veterinär!äroverk. Utskottet hade afstyrkt så väl K. M:ts framställning som motionerna i ämnet. Det k. förslaget försvarades i Första kam maren af her frib. v. Essen, Hasselrot. Hallin (som anförde, att man ej bords rygga tillbaka för den obetydliga uppoffring, hvit ken erfordrades för att fö tvenne likställda veterinärläroverk), Berg, Brun (som snsåg, att man icke borde slopa en god och ny: tig inrättning), grefve G. Posse (som beto nade, art Första kammarens beslat i fjor utföll i öfverensstämmelee med hvad K.M: föreslagit). Bifall till utskottets förslag yrkades af grefve Beck Fris, frih. Funck. grefve C.G. Mörner, hr .v. Koch och grefv: af Ugglas. Desse talare åberopade rikadagens i fjor vid gemensam votering fattade beslut, hvilket man nu icke hade skäl at: frångå. För öfrigt beklagade sig flere ta lare öfver veterinärläkarnes otillfredsstäl lande insigter och brist på praktisk duglig het — omständigheter, hvilka, såsom hr v. Koch yttrade, vållade, att landtbrukarpe få anlita kloka gubbar,. Kammaren biföll utskottets förslag, men först efter vo tering, med 51 röster mot 50 (de senare afgåtvos för K. M:ts förslag). Inom Andra kammaren börjades den egentliga debatten af hr Hedin, som i ettlängre anförande undsrkastade den k. propositiopen en skarp. kritik, genom hvilken han visade dels huru som. intet enda nytt skäl t tillkommit eller framlagts sedan dsnsamma senast förkastades af riksdagen, dels att j ien vore så otutlständig och oklar, att man af densamma icke kunde bilda sig en före-? ställning hvarken om frågane egentliga beskaffenbet eller om den ståndpunkt, som jlepartementschefen intoge till.henne. Det!? senare vore, sade han, så mycket svårare, I som statsrådet Wennerberg, då frågan Be ast förevar inom riksdagen, hållit tvenne i hvarandra motsägande anföranden i de båda samrarne. Under sådana förhållanden, och lå man ej visste hvad man, genom att b se sitt bifall åt den kusgl. propositionen. egentligen skulle komma att bifalla, kunde 3 k tr RS Er kt VE nt rr mk SE nd ROT fr — RR AA GS EUT RR je AR VR RE RR FE HG fn BA nt Mk Rn RE RA NA Nr ee H han icke yrka annat änafslag åå densamma, så mycket mera som frågan vore stt stort ortintresse, ej annat. Härpå svarade statsrådet Wennerberg, att. det visserligen vore fullkomligt riktigt att inga iya skäl tillkommit, ty de gamla vore, sade han, af den besksffenheten att de j kunna förkastas derför att riksdagen en vång förkastat dem. För öfrigi trodde sig statsrådet Wennerberg vara öfvertygad omk utöden kommande diskussionen tydbgt skulle ft visa intresset för frågan vara både så stort. s ut hon icke längre kunde få qvarstå pålp amma alldeles outredda ståndpuskt aomdå tittills, samt att bon vore långt mera änr stt ortsintresse. För bifall till hr Magnus sons motion — i hvilken uttalas bland an-lul rat de åsigterna, att endast ett fullständigt la veterinärinstitut är för landet behöfligt ocha stt detta mätte förläggas till Skars, menjlv tt likväl en veterinär klinisk anstalt må in I g ättas i hufvudstaden, der praktisk under h risbingi husåjorsikötsel och hobesingslära la an erbällås — ralade hfr Jöns Rundbäck, fö rih. Ericson, Sparre m. fl., hvilka söxte ådsbi ralägga at mötionärens förslag skulle vara m konomiskt fördelaktioet. lända veterinärnnaf al