Aftonbladet – 20 april 1874, sida 3

— Musik., Fröken Julie. won Axelson gat lördagsaftonen i vetenskapsakademiens hörsal en soir, som Jät henne af en talrik och kompetent åhörarekrets skörda rikligt bifall, Hennes starka, alltigenom jemna och välljudande sopran visade sig mäktig äfven mycket fordrande värf och i hela hennes uppträdande röjde sig icke blott mångsidig begåfning, utan ock det som är vida mer, sann, allvarlig kallelse. I de båda arier. som ingingo i hennes program, ålade sig den unga sångerskan välsträng moderation. com visserligen vitnade om lofvärd irihet från allt slags effektsökeri, men å andra si dan hindrade hennes vokala resurser at fullt göra sig gällande. De lyriska tondikter, hon återgaf, sjöngos lika uttrycksföllt och med större frihet lemnad åt den sköna stämman. Enär dessa sånger blifvit valda inom den genre, som: befinner sig midt emellan den egentliga romansen och salongsmusiken, kunde någon högre patos eller innerlig hängifvenbet ät ämnet svårligen uppenbar.s i deras tolkning, men så mycket mer röjde sig deri gratie, takt och musiksliskt omdö me. I slutnumret, en synnerligen intagande romans af Herman Berens, framträdde imellertid hos sångerskans föredrag ett rikt mät af varm och frisk känsla, som icke kunde förfela det lifligaste intryck. Fröken von Axelson ackompanjerades af sin lärarinna. friherrinnan Leuhusen, som har hvarje skäl att känna sig tillfredsstäld af denna elev och hennes första uppträdande. Bland konsertgifvarivnans biträden utmärkte sig särdeles hr Poppius, som med förträfflig röst disposition återgaf anslåerde romanser af Ariberg och J. Jacobsson, samt fröken Thegerström, som med fulländad färdighet utförde Chopins berömda cismoll-impromptu samt en Suite af den snillrike Rameau.