Aftonbladet – 20 april 1874, sida 3

— Dramatiska teatern. Återupptagande på denna skådeplats af Dumanoirs och DeEI nErys glada komedi Don Cesar de -Bazanc med hr Isachsen i hufvudrolen, mottogs lördags afton från den fullsatta salongen sida af varmt och, vi må tillägga det, fö! tjent bifall... Don Cesar är sedannågra tic tal år tillbaka en. den stockholmska teate publikens älskliovgsfigar, och det lifliga er kännande, som kom dess nye representan till del, bör räknas honom tillstor förtjenat då bans framställning af karakteren måst tillktmpa sig en plats gentemot den unde så lång. tid mycket och rättvist benndrad bild af honom; som hr Stjernström gifvi och hvilken ännu lefver i ett friskt minne Hr Isachsens Don Cesar var också en konst företeelse af ganska högt värde och af et särskildt intresse är det tillfälle till jemfö relse mellan olika uppfattningar, som der erbjöd. Otvifvelaktigt låg i hr S:jermstöm: uppträdande en större .aplomb, och om v ej rent af missminna oss, framträdde icke blott den lustige äfventyraren, utan.ock äd lingen med större kraftihans framställning Hr Isachsen låter oss se en sorglöst lätt sinnig ungfyr, hvilken dock ännu ej bunni till libertin, och af spank grandezza haj han icke så mycket, som rättvisligen bör be löpa sig på en Don Cesar. Men i hans karak teristik förekom i stället ett drag, som var nä stan fullkomligt undanskymdt i den förres neml. det erotiska,Om således hr Stjernströms Don Cesar i många fall kan anses för ex fullvaxen man, då hr I:s blott är en yng ling, fordrar rättvisan det erkännandet att den senare just derför. i flere moment var bättre på sin plats. Vi nämna exempelvis scenen vid uppvaknandet i fängelset i andra akten samt den vackra scenen med Maritana i den fjerde. För öfrigt återgaf hr I. sin roll allt igenom medett fint förstånd och i detta af pointer -öfverflödande stycke hade naturligen hans stora konst att gifva orden sin rätta betoning ett rikt -fält, hvarför ock, såsom nämnts, hans framgång hes pu: bliken var fullständig. — Fröken Åberg sk som Maritana gaf ej blott en i yttre afse ende fullt motsvarig bild af den vackra gatsångerskan-grefvinnan, utan visade.äfven i detta parti en större inre värma, än man vanligen hos bemne fioner.. — Huru hrr Fredriksson och Elmlund kommit att utföra kvardera den andres sjelfskrifna roll kanna vi icke begripa. — Fröken Bäckström var en ganska liflig och innerlig Lazarille, ehuru han dock lämpligast torde framställas af en ung man. — Hr Norrby var, sksom den gamle markisen, ganska komisk, och hr Fristedt i den obetydliga kaptenens roll föga lyckligare än i de större partier, som varit honom anförtrodda.