Aftonbladet – 20 april 1874, sida 2

Si! Alma vi ama! svarade hon smekande och gaf honom några geranieqvistar, som hon nyss hade fåvt af trädgårdsmästaren för att pryda sin hvita klädning med. Bravo, sade Curly, då vi fem minuter derefter voro på hemväg. Du är sanner ligen en boxare af första ordningen, de Vigne. Huru förträffligt du gaf den der oförskämde karlen på pelsen. De Vigne skrattade. Ja! det var ett rätt lustigt skämt; stå alltid på dig, min gosse, och ge icke vika i en sak, der du vet dig hafva rätt; det skulle jag aldrig kunna bezqväma mig till. Vi återvände just i lagom tid att snygga app oss till middagen och de Vigne förde om vanligt Arabella ut till bordet. Hon bembar honom den största grad af beun ran och visade sig uti hans sällskap alltid som älrkvärdast; möjligen hoppades kon att med sina långa, gula lockar kunna fånga honom och eröfra den eftersträfvansvärda titeln af Lady de Vigne. Vid tjugoftta års ålder blifva qvinnorna rastlösa i sin sträfvan att erhålla en fast position. Weive Hurst blef oss ett särdeles ange nämt grannskap. Tressillian visade sig vara, hvad han redan vid första sammanträffande föreföll, en utmärkt gästfri och angenäm värd, och vi voro vid alla tillfällen uppriktigt välkompa att fiska, rida och jaga på hans egor. Han blef mycket intagen af de Vigne, hvilken uti sitt sätt emot äldre personer hade någet oemotståndligt vinnande; han språkade och spelade biljard med gubben, resonnerade i politik och red in hans unghästar, allt så till den gamles belåten. het, att de. Vigne eröfrade sig en plats uti hans ör de Vignes räksing tillsades hofmästaren alltid att vid bordet sgervera Sternberg af 1815 ärs skörd; till de Vigne skänkte mr Tressillian ett ridsto värdt femhundra soversigns, ett det wveckraste djur som någonsin burit en ryttsrå, och om de Vigne behagat nedskjuta allt def ville som fanns på Hursts egor, skulle gub före hatt nögon fövändalele nt