Aftonbladet – 20 april 1874, sida 2

ned ett holländskt hus, hvilket hade till hi sljd att bankens aktier stego till 65 francs. s Jå hans vänner erforo, att ettarresterings:d ekret var utfärdadt mot honom, afreste en s f dem ögvnblickligt för att varna honom d tt komma öfver gränsen, men for förbi hoa om på vägen. utan att veta det. Icke desto t nindre hade Duvernois i Florens fött under1 ättelse om sakens sammanhang och skyn: v lade derför till Paris, der han ögoablicklimn sjelf anmälde sig hos polisen. Som redan är kändt genom telegrafen har eriigen af Gramont med anledving af idningen Temps offentliggörande af grefve Beusts koufideutiella skrifvelse och den po emik inom pressen, som blifvit en följd leraf, tillstält tidningen Ordre en reklamajon. Gramonts skrifvelse, som är affatad i form af ett bref till redaktören af Ordre, Dugu de la Fauconnerie, lyder sålunda: Det har varit mig mycket angenämt att mottaga ert bref för i går, och jag tackar er hjertligt derför, att ni erbjuder mig er tidnings spalter till besvarande kf de anfall, som. riktas mot mig af de tid ningar, som äro fiendtligt sinnade mot kejkardömet. Jag tror dock, att det är bättre att tiga. Denna polemik är, som pi kan se, icke ärlig. Den bär prägeln af oredlighet och våldsamma lidelser. Jag har icke sagt ett ord, icke skrifvit en rad, som icke stöddes af moraliska och materiella bevis. Jag har ett öfverflöd af dem och de äro öfverväldigande i sin klarhet, Det vet man också lika väl som jag, och det är just derför som man är ursinnig. Man vill gerna slita dem i bitar, utan att diskutera dem. Jag vill :blott lemna dem efter mogen öfverläggning. Det. skulle vara ett fel att af sina fiender låta sig dragas öfver. på deras terräng. Jag slår. till; när ögonblicket är . lämpligt för mig, och när jag gör det, träffar slaget. Jag behöfver icke annat bevis härför än det raseri, hvarmed de kasta sig öfver mig. Näst efter förmäns och rätt sinnade mäns aktning, känner jag ingen skönare belöning för den, som tillhör det offentliga lifvet, än partimännens hat, Jag sätter min stolthet och min ära deruti. Hvad som också förvånar mig under dessa orättvisa anfall mot kejsardömet, är den omständigheten att våra motståndare i sin vrede och hela sitt uppträdande bete sig som öfvervunna. De. äro i besittning af makten; de förfoga öfver statens. embeten och resurser, och: dock uppföra de tig ej som en regering, utan snarare som en opposition i dödsryckningarna. Man skulle kunna tro, att de redan kännpa sig träffade af den folkomröstning, som närmar sig, och att de gripa till allt för att få vapen mot den makt, hvars öfverlägsenhet ingifver dem bätvan. Det ligger i deras vilda itver likasom en ofrivillig hyllning, mot hvilken de förgäfves söka värja sig. Allt detta är väl. Det är rättvisan, som kommer. Låtom oss afvakta den; det är svaret och tuktel sen. — Som man ser, avtyder hertigen af Gramont icke med ett enda ord, att den i Temps offentliggjorda skrifvelsen skulle vara falsk, såsom telegrammet meddelade. I tyska riksdagens möte förliden tisdag, då milirärlagens första artikel antogs i den bekanta formen, erhöll gre!ve Moltke mot slutet af debatten-ordet och yttrade sig sålunda: Man har ofta anfört föregkende tal af mig; jag står fortfaraöde på samma ståndpunkt och hyser den fasta tron, att ett starkt Tyskland i midten sf Europa är den bästa garantien för freden; men jag säger ett starkt Tyskland, mine herrar. Så länge man i en grannstat lvarje dag hotar oss i skrift och tal med ett hämndkrig, få vi icke glömma, att afgörandet blott och bart beror på svärdet; och att afväpning uoder alla omständigheter för oss betyder krig, hvilket vi gerna vilja undvika och som förmodligen också skall komma att undvikas genom franska regeringens klokhet. Om vi i Tyskland -hade förstått -att förut och i fred sluta oss tillsamman, skulle sannolikt striden med Fravkrike aldrig ha brutit ut. (Mycket rätt!) I det krig, hvarmed Frankrike öfverraskade oss, hafva vi icke missbrukat vår ställning; vi hade i vår makt att låta 2!2 millioner menniskor, som icke förtjent. det, dö af hunger. Ingen kunde hindra oas att fortsätta Paris -inslutning i ytterligare åtta eller fjorton ar, och vi voro i stånd att aftvinga den dåvarande regeringen hvarje fordran, emedan hon var tvungen att bevilja oss allt; det blef blott att taga i öfvervägande, om någon som helst regering skulle ha varit is att uppfylla öfverdritna fordrisgar. Vi åtnöjde oss med att båterfordra det land, som vår orolige granne frånryck: Tyskland under dess svaghetstillstånd. Om ett ytterligare skadestånd för kriget kan ingen tals; ty inga milliarder kunna hela de sår, som ett med lätt hjerta företaget krig förorsakar det offent liga lifvet och familjelifvet. -Om en tysk folkstam i de återeröfrade landsdelarne un der den långa tiden af tvåbundra år kunnat så helt och hållet förlora sin nationalitet, att den ännu-i detta ögonblick, efter ett välvilligt och rättvist bebandlingssätt, vägrar atvt blifva upptagen i Tyskland, skola vi usder de kommande två århundraden gifva våra landsmän på denna sidan Vogeserna tillfällen -att försona sig. med oss. Derför höfves det oss att visa verlden, att vi hafva fast vilja och makt att låta rikslandet för alltid blifva inkorponeradt i riket. (Bifall) Rundt omkring oss hafva alla större makter våsentligen ökat sina krigiska resurser, under det vi-blifvit stående vid en procent af befolkningen efter den gamla räkningen. Vi kunna icke räkna på numerisk öfverlägsen het; vi måste anförtro oss åt vår härs duglighet och den hänger nära tillsamman med hvarje enskild maus tjenstetid. Den franske infanteristen befinner sig faktiskt vid fanorna i -3 till 3e år, vi hoppas på kortare tid kunna erhålla ett dugligt infanteri med tillhjelp af vårt folks utmärkta anlag, den ständigt förbättrade skolundervisniogen, de införda öfningarna i all kroppslig idrott och den rastlösa verksamheten hos våra officerare, som från morgon till. qväll flitigt arbeta i sitt kall. Har långt man kan gå i detta hänseende är en rent teknisk; rent militär fråga, och militära auktoriteter äro af den åsigten, att man på de senare åren gått ned under. det tillbörliga. Sennigsens amendement erkänner, att den militära administrationens fordran i sjelfva verket är berättigad; men det går in på den blott för en begränsad tid. Jag kan med sYkbrighet komma till dep öfvertygelsen, att rikets vigtigaste instivutiom öfverhufvad bör vara ett provisorium; jag tror att den lagligen bör bestämmas som ett defisitivum. Lagarne stiftas ju icke för all evighet. Om de politiska förhållandena under årens lopp förändrades, vore det ju ockek möjligt att på lagligt sätt ändra den stående armåns styrka med samtycke af lagstiftningens alla tre faktorer; men att armns bestånd skall vara beroende blott på en af dessa faktorers rätt att bevilja anslag, kan jag ej inse. Icke desto mindre vill jag rösta för detta amendement, derför att jag tror, att en patriotisk försam ——A EE oa ven Rö 06 bt i fr JA i nn JA IDR